Övergiven Marinette Bohman bokrecension

Övergiven

Författare: Marinette Bohman
Genre: Roman
Ämnesord: kärlek, spänning, äventyr, dagbok
Utgivningsår: 2009
ISBN: 9197836708

Köp boken på amazon.se (betald länk)
* Som Amazon-associates tjänar vi pengar på kvalificerade köp.

Begagnade:

Sjubarnsmamman Adelia lever sitt liv på Varaslätten i Västergötland. Vi får ta del av hennes liv under ett år på 50-talet. I sin dagbok skriver hon om sina sorger och sina glädjeämnen. Hon lever med en man som tyranniserar henne men ändå accepterar hon sin situation och hoppas att allt ska bli annorlunda, tills hon blir passionerat förälskad i sin granne.

52 år senare bestämmer dotterdottern, Sofia, sig för att lära känna sin döda mormor som hon aldrig träffat. Hon åker till Nossebro och tar in på pensionat Grå Tranan. Via den pensionerade kommissarie Anderberg kommer hon över Adelias dagböcker.

Ganska snart framkommer det att mormodern inte dog en naturlig död och ingen som Sofia möter där ute på slätten vill ge henne de svar hon söker.

Utdrag ur boken:
Lördagen den 23 februari
De mörka vinterdagarna försvinner fort nu och våren närmar sig med stormsteg. I dag var det 12 plusgrader. Flickorna och jag tog med oss en kaffekorg och cyklade till Blåsippebacken. Solen värmde skönt men än dröjer det länge innan de första blommorna lockas fram av värmen. I vinden känns det att det fortfarande är vinter men ändå för ljuset med sig vetskapen om att vi är på väg mot hoppets årstid.
Flickorna jagade en vilsen citronfjäril. När jag såg deras barnsliga lek svämmade mitt hjärta över av ömhet och kärlek, men också av en dov sorg. Vad händer när de inte finns hos mig längre? När de är vuxna, och det bara är Karl och jag kvar i huset? Kommer han att känna sig fri att behandla mig som han vill då? Kanske dödar han mig då, till slut. När ingen hör mina skrik på hjälp, när flickorna inte finns här som skydd längre.
Helga har pratat med mig om att det finns mer att hämta i hennes sällskap än bara umgänget med syjuntan. Hon vill att jag ska komma över en kväll och träffa deras närmaste vänner. Jag törs knappt tänka på vad det kan vara för vänner, och jag kan i alla fall inte smita i väg någon kväll utan att Karl skulle leva rövare när jag kom hem. Jag fick dyrt och heligt lova att inte berätta för någon om hennes inbjudan, men lite nyfiken är jag allt.
En dag förra veckan kom Enok förbi. Han undrade om Karl var hemma. Jag visste inte att de hade något otalt. Jag bjöd in honom på en kopp kaffe. Han är bra trevlig, Enok. Han berättade om sitt jobb, fast jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag knappt förstår vad han jobbar med. Något med ekonomi på en bank, men det är nog inte något höjdarjobb, för då skulle de väl inte bo här ute i förskingringen. Han ser väldigt bra ut också. Jag är lite intresserad av hur han och Helga träffades men jag känner honom för lite för att fråga. Kanske kan jag höra med Helga vid tillfälle.
Jag önskar att våren kommer fort i år, så jag kan få göra i ordning i trädgården. Gräva, kratta, plantera och njuta av att det växer och frodas. Sen ska jag sköta och vårda den och känna mig tacksam över att Gud låter allt detta vackra finnas i min trädgård. När Greta kommer får hon hjälpa till om hon vill. Hon är så flitig, min lilla flicka. Ja, de minsta också förstås. De kan, de också, och vill så gärna visa sin mamma hur duktiga de är.
På radion säger de att det ska bli kallt igen, så det lär väl inte bli några fler utflykter på ett tag.
Jag har fått ett extra jobb, att fållar fickor till arbetskläder. Syfabriken körde hit en maskin så jag kan jobba hemifrån. Den står redan i hallen här nere. Jag får jobba 2 dagar i veckan men det varar bara till i slutet av maj. De behöver extra arbetskraft för de har så mycket att göra just nu. Det är bra betalt. Jag tjänar nästan lika mycket på de två dagarna som jag gör på rakbladen på en månad. En gång i veckan hämtar förmannen fickorna som jag sytt och lämnar osydda. Det är bra med extra inkomster men jag kan inte stoppa undan dem som jag gjort med rakbladspengarna. Karl tycker att nu när jag tjänar egna pengar så behöver inte han lämna hela sin lön till mig. Jag får mindre pengar till hushållet från honom och resten tar jag från den egna inkomsten. Ja, det går i alla fall med lite vinst som går direkt i burken.
Karl är hemma mera nu. Kanske har hans hora slutat ta emot honom, eller så har han en nykter period för han super ju inte hela tiden.

Medelbetyg: 5 (1 röster)

alien56

2009-08-25 21:42

Övergiven är skriven på ett nytt,intressant och spännande sätt, en dagboksdel och en romandel. Dagboksdelen berättar om ett kvinnligt levnadsöde på den Västgötska slätten, hur svårt det var på 50-talet att bryta upp från kärnfamiljen. Vi följer Adelias kamp för överlevnad, men vi får också möta en Adelia som strävsamt hittar sitt självförtroende och ett liv som hon saknat. I den andra delen av boken, som är skriven som en romandel, djupdyker barnbarnet Sofia ner i Adelias leverne. En storstadstjej som landar i myllan i Västergötland. Kontrasterna är påtagliga. Under 3 v följer vi hennes jakt på vad som hänt mormor, svårigheter med att ingen berättar vad som hänt, och framgångar genom personer som vill hjälpa henne. Vi följer Sofia i hennes sorg efter sin mor och i kärleken som så dyker upp utan förvarning. Övergiven är en välskriven och spännande roman som jag varmt kan rekommendera. Speciellt trevligt är att den utspelar sig i Västergötland. LÄS DEN!

Betyg 5