Tänk att man kan skriva så här fullödigt på så få sidor. Det här och Stäppvargen är Hesses bästa böcker. Böcker som du bär med dig hela livet.

Betyg 5

Jag är mitt uppe i den nu men jag kan redan säga att jag tycker den är helt fantastisk. Så vis och insiktsfull på något sätt, och även om man inte tror på religionen så har den mycket vettigt att säga.

Betyg 5

En nyckel till en bok är ofta författaren. Läs om honom, var kommer han ifrån är en bra start. Hesses livsfilosofi (eller värld där han VALDE att leva) stämmer inte riktigt in i berättelsen. Men boken är dock fantastisk.

Betyg 5

Man kan beskriva boken som "Hesse" i sitt esse!
Boken beskriver alla de frågor som vi bär med oss under livets gång,
men som få av oss, om någonsin kommer att få svar på.

Betyg 5

Hesses språk firar stora triumfer och jag gillar den här bättre än Glaspärlespelet. Siddhartha är liksom en kondenserad form av den förra. Det är tva böcker som i övrigt har samma eller liknande ambitioner, men Siddhartha uttrycker det klarare och på kortare utrymme.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En mycket bra bok som ger en hel del att fundera över. Jag tyckte dock inte att det räckte ända upp till en femma men det var bra nära.

Betyg 4

fantastisk. "sin vana trogen" måste man säga när det gäller allas våran hermann.

Betyg 5

Att lära sig för livet

Betyg 5

Siddharta är en fullständigt lysande, men så ändå lågmäld berättelse om Bramapojken som ger sig ut
i livet för att söka livets mening.
En stor liten bok!

Betyg 5

Konstigt nog en av mina första stora favoriter. Den har återkommit under åren och har tom varit med i en psykologiuppsats jag gjort... Det är något med språket och orden som jag inte kan låta bli att läsa igen. Den är tänkvärd och lever med.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En ovanligt vacker och samtidigt beaktansvärd berättelse om en indisk människas leverne för ca 2500 år sedan. Skildringen av Siddharthas omväxlande framlevnad och själsliga utveckling – från dualism till helhet - är på intet sätt tillrättalagd eller övertydlig. Romanens huvudperson, Siddhartha, hanterar sin tomhet och vånda genom att på olika sätt utveckla sig själv. Efter hårda studier, självförnekelse och botgöring, bestämmer sig Siddhartha för att leva det sinnliga och syndiga livet i storstaden. Syftet med denna abrupta brytning är att åter bryta ner sitt jag, övervinna sin isolation och individuella begränsningar och för att, paradoxalt nog, förverkliga det egna jaget. Siddhartha avslutar sitt sökande med att vid flodens vatten, och som färjekarl, finna balansen i tillvaron likt vattnets oavbrutna kretslopp.

Siddharthas tillvaro skildras med en långsamhet som gör att romanen känns minst tre gånger så omfångsrik än vad den i själva verket är. Hesses språkbruk är som vanligt oemotståndlig vackert och tack vare starka personporträtt erhåller berättelsen en svårslagen intensitet. Berättelsen handling tangerar även ett av de s.k. levnadsloppen i Hesses, enligt min mening bästa roman, ”Glaspärlespelet”. Siddhartha samspråkar i romanen med den vördnadsfulle Gautama (Buddha) – en man som i verkligheten lyssnade till namnet Gotama eller Siddhartha! Denna roman rekommenderar jag framför Coelhos inställsamma magplask ”Alkemisten”.

Bör nog inte sträckläsas då berättelsen sannolikt vinner på stegvis självreflektion. Jag hade svårt för att bestämma mig för om betyget skulle bli en fyra eller en femma...

Betyg 5

Siddharta är en ung bramanpojke som lever tillsammans med sin far. De dyrkar de gamla gudarna och ägnar sig åt askes. Men Siddharta känner sig inte fullkomlig och tillsammans med sin vän Govinda beger han sig ut i livet för att fullfölja sitt öde. Först efter mycket lidande vågar han förlora sitt Jag och äntligen bli befriad.

Helt sanslöst vacker historia. Eftersom Stigh, på denna boksida hävdar att Coehlos "Alkemisten" är högst influerad (om inte plankad) av denna historia, kändes det rättvisast att läsa Hesse först. Herman Hesse har ju trots allt fått nobelpriset. Och efter att ha läst Siddharta så förstår jag varför. Bara en riktigt duktig författare kan med så här få ord, skriva en sådan här historia. Detta är en rik och ödmjuk berättelse om livet och om självinsikt. Den tål dessutom omläsning! Jag är redan sugen på att läsa den igen!

Den får en femma i betyg (dock ej jordgubbe).

Betyg 5

Siddharta, en ung indier, son till en brahmapräst, söker tillvarons innersta mening. Han prövar och förkastar asketens liv, Buddhas lära, den sinnliga njutningen. Sedan han lämnat allt och stannar vid floden tillsammans med den gamle färjkarlen Vasuveda, försonas han med sig själv och sitt öde. En lågmäld, utsökt berättelse, där förf:s kännedom om den indiska mystiken fått ett fulländat uttryck. Klassiker från 1922

Betyg 4

Vad skall man säga om den här boken då? Hmmm

Jo såhär: Redan då jag köpte boken visste jag att den skulle vara väldigt djup och filosofisk och jag hade rätt. Varför köpte jag den då? Jo därför att jag alltid, trots mitt envisa förnekande av någon sorts gud, har intresserat mig för religion. Eller i alla fall intresserat mig av att förstå grunderna i den mån att jag kan säga: jag respekterar men jag tror inte.

Det kan jag nu säga om det jag läst. Jag förstår (på ett ungefär) men jag kan inte se det gudomliga i världen och dess ting.

Det som är bra med den här boken är att man hela tiden matas med en massa tänkbara tankar. Jag och min kristna kamrat hade en lång och mycket djup diskussion om många av de ämnen som togs upp i boken här om dagen då vi i det fantastiska höstvädret tog en promenad.

Den är helt klart läsvärd om inte annat för att det är en rätt så sällsam beskrivning av en mans liv.

Betyg 3

En bok sprängfylld av livsvisdom! Ett filosofiskt mästerverk som måste läsas och bearbetas. Storhet ligger inte (enbart) i upplevelserna vid lästillfället utan snarare i de tankar som boken väcker och som man bär med sig resten av livet. Stor visdom i ett litet format.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Underbar bok. Genom att hålla boken så kort, slipper Hesse risken med att grubbleriet blir långrandigt.

Betyg 4

Jag ser tyvärr inte det gudomliga i den här boken. Trevlig läsning men den påverkade mig inte alls.

Betyg 3

När jag först började läsa denna lilla bok, blev jag besviken.
Språket tycktes mig inte vara tilltalande (kanske för att detta var min första Hesse bok), och jag var osäker på om det egentligen var filosofiskt svammel eller djup insikt som förmedlades. I vilket fall kunde jag dock inte förneka att språket var sanslöst vackert, kan någon det?

Hur som helst förstod jag vilket misstag jag gjort desto längre jag fick följa Siddharthas äventyr och jakt på fullkomligheten. Språket förändrades i mina ögon, från en misstanke om filosofisk flummighet, till självklar insikt och ett ovanligt djup, som jag faktsikt inte kan se på liknande sätt hos någon annan författare. Inlevelsen blev total och njutningen blev enorm då jag också förstod att man då och då bör stanna upp, fundera över den mening man nyss läst, och inte bara ploga sig igenom verket som man annars är kapabel till hos en hel del författare.

Siddhartha är en mycket djup, insiktsfull och tänkvärd bok, med massor av moraliska betänkligheter som ALLA kan leva sig in i och grubbla kring. Det blir dock inte toppbetyg, delvis pga. att jag ändå anser att Hesse ibland upprepar sig onödigt mycket, t.ex. skriver samma mening två gånger i rad, med olika ord etc. Men det är ändå helheten som är det viktiga, och många gånger ger denna upprepningsprocedur en viss ökad trovärdighet till bokens visdom, då de moraliska betänkligheterna kan ses ur mer än ett perspektiv.

Jag förstår de som kanske totalt avskyr boken, eftersom de förmodligen inte bekymmrat sig med att stanna upp och begrunda allt som sägs. Men det är onekligen värt det, och det känns lite som att man själv kommer en bit på vägen, i jakten på sig själv, i och med Siddharthas äventyr...

Betyg 4

Jag ska vara ärlig och erkänna att jag inte RIKTIGT läst ut den - Med 16 ynka sidor kvar var det nu ett bra tag sedan jag vågade (så smärtsam, så svindlande är den!) dyka ned i den andliga och filosofiska flod denna tunna bok utgör.

En bok jag aldrig kommer att glömma, som jag är övertygad om att jag kommer att läsa klart. För att sedan börja vandringen på nytt...

(En knapp månad senare:
Mycket riktigt läste jag ut den - toppbetyget kvarstår!)

Betyg 5

Jag vet inte om jag kan skriva en recension om Siddharta, jag vet inte riktigt var jag skall börja och sluta. Med denna roman rättfärdigade Hesse sin roll som min favoritförfattare, en underbart vacker berättelse och språket förtjänar samma epitet. Hesse bevisade verkligen genom hela sitt författande att en litteratör kan uttrycka känslor, äventyr och upplevelser på ett väldigt begränsat antal sidor, det behövs inte kopiös mängder ord, allt som betyder något är deras betydelse. Kvantitet betyder inte kvalitet.
Precis som i de tidigare romaner jag läst av Hesse är det centrala i hans skildringar den inre dualistiska kamp som människan är dömd att genomleva, allt vi gör får också konsekvenser, vissa av dem bra, andra dåliga.

Som sagt kan jag faktiskt inte skriva en recension om denna roman, allt jag kan säga är att den är makalös!

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Herman bara växer och växer, Siddhartha är andra boken i ordningen och jag blev verkligen inte besviken. Han lyckas på blotta 122 sidor berätta om en mans liv och vilket liv det är. Det kantas av ständig lärdom och eftertanke, detta speglar naturligtvis av sig på läsarn då du genom resan som boken bjuder på hinner att tänka en hel del.
Jag tycker inte att Siddhartha är lika bra som Stäppvargen men den hör absolut hemma i klassikerhyllan och jag kan tänka mig att jag återvänder till den både en och tre gånger i livet.

Betyg 4

Djup filosofisk bok om livet. Boken ger en tillfredsställelse och lugn.

Betyg 4

Vissa stycken gav mig gåshud på armarna...

Siddhartas lugn sprider sig i sin egen kropp.

Betyg 5

jag känner igen siddharta i mig själv, det betyder inte att jag är son till en bramanpräst, men just de tankar denne pojke hade, det är vad som pågått i mitt huve väldigt länge och även de känslor han hade finns i mitt hjärta.

han hade ett mål i livet, mitt har jag inte funnit än tyvärr, men jag söker. Kanske ska man inte söka, utan att det kommer av sig själv, men jag vill inte sitta och vänta på att lyckan ska finna mig, jag vill finna lyckan av egen kraft.

Jag har sökt, men har inte funnit någon som kan förstå det jag vill, samtliga vill att jag ska studera och bli en läkare, men när man frågar varför just läkare, så säger de att du har ambition till att bli det och att andra kommer hysa respekt för dig. Jag vill inte bli det jag vet att jag hade klarat av, utan det som jag inte klarar av, jag vill uppleva nya saker, nya känslor, se nya kulturer, men det betyder inte att vill resa runt, då har jag ju redan brutit mot den regel som jag satt upp, nämligen att itne göra det jag kan, utan att göra det jag inte kan.

det är i böckerna jag har hittat mig själv, det är inte många gånger, men alltid är det en figur ur dessa som jag känenr igen i mig själv, ibland är denne hemlös, ful, fattig, förståndshandikappad och andra gånger är denne vacker, rik, klok och älskad.

redan de första orden i denna novell, för en roman kan man knappast kalla detta verk, fick mig i sitt grep, när sedan denne pojke vände sig till sin far, för att få dennes tillstånd för att ge sig ut i den okända världen, så var jag fast. helt underbar är detta verk, och mera vackert kan man inte beskriva ett liv på så få sidor.

Herman hesse är en författare som jag i fortsättningen kommer att fördjupa mig i

Betyg 5

Långtråkig, grep inte tag i mig någon stans när jag läste den. Dock växte den något när man dikuterade den.

Betyg 2

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Vilken tur att boken är i det korta formatet. Det är inte förren mot slutet jag känner att den ger mig något. På sin tid då den skrevs så tror jag nog att det var ett "nytt" tänkande.Men idag finns det så oerhört många böcker i samma stil så jag blir tyvär inte överväldigad av romanen.

Däremot är den vackert komponerad i en berättelse där cirklar sluts och blir en helhet.

Betyg 3

Den här och Stäppvargen är två av dom abslout bästa böckerna jag läst.

Betyg 5

Utmärkt.

Betyg 5

Fin och tänkvärd, lättläst filosofisk. Språket flyter lent och rytmiskt och träffar med varje ord. Kanske att det blir lite väl mycket religiöst epos över det hela ibland. Det är väl bara tänkt som tonen hos en fin berättelse, men jag tycker boken emellanåt gör anspråk på att innehålla långt mer visdom än vad som ryms mellan dess späda pärmar.

Betyg 4

Vacker, djup berättelse som grep mig, och fick mig att dyka djupare i vissa saker, en så tunn bok men full av visdom. lugnande och tänkvärd läsning,

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Detta var en helt fantastisk bok, den bästa jag läst hittills i mitt liv. jag känner mig uppfylld av frid och insikt. jag har fått många av mina tankar bekräftade och argumenterade för. det är väldigt intressant att tankarna jag haft om världen sedan jag var yngre och inte visste något om buddhismen och enhetstanken finns på andra sidan jorden. det fick mig att tänka klart. jag vet redan nu att det här är en bok som jag kommer att läsa om och om igen.

Betyg 5

Det var en av favoriterna i tonåren och den enda boken av Hesse som jag kunde förstå då. Jag läste även de andra så klart för att det gjorde mina kompisar. Det vore intressant att läsa om Sidartha. Jag minns att jag starkt gillade boken, så den får en fyra av mig.

Betyg 4

Det är en bok som man inte glömmer i första taget, när jag läste Siddhartha och det var många år sen, men fortfarande minns jag kännslan jag hade: Jag kände mig som en bättre människa med en styrka att gå vidare i livet. Boken e full av insikter och visheter med ett ett förtrollande språk.

Betyg 5

En filosofisk pärla, extra fin om man är förtjust i Indiens mystik. Mycket läsvärd, funderar faktiskt på att läsa om den snart igen, det var ett tag sedan trots allt.

Betyg 4

Lite långsam för min smak, men ändå mkt fin. Jämfört med Alkemisten ett mästerverk.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag var i övre tonåren när jag för första gången kom i kontakt med Hermann Hesse. Då läste jag romanen "Stäppvargen", en bok som har satt stor prägel på mitt liv. Den gav upphov till introspektion över känslor inom mig som jag ännu inte lyckats förstå på den tiden; och som den relativt lättpåverkbara tonåring jag var anammade jag dessa fullt ut, utan att egentligen fullt förstå att boken snarare handlade om att vi alla inte bara har rätt till en karaktär, utan att vi består av flera karaktärer som skapar vår individ.

Men nu till "Siddhartha". För några veckor sedan läste jag "Spill: en damroman" av Sigrid Combüchen och jag skrev efteråt hur äldre generationer ständigt misslyckas i att förmedla sina erfarenheter till yngre generationer. Och det är detta som "Siddhartha" handlar om. Huvudpersonen Siddhartha är trött på tillvaron och börjar ett sökande efter mening i tillvaron. Han provar på religion, kärlek och sex, pengar men inget ger honom tillfredsställelse. Tills en dag då han slutligen inser hur det inte finns något med mål med sökandet efter mening utan hur viktigt det är att bara vara och älska.

Men Siddhartha förstår att det för oss inte räcker med att acceptera denna slutsats. Han menar på att livet är en sträcka med "dårskaper" att uppleva. Det är just dessa dårskaper som ger äkta insikt som inte kan läras ut. Det är dessa som man måste ta sig igenom för att växa som människa, för att förstå och framförallt för att det är genom våra dårskaper våra liv levs. Och de tar aldrig slut. Vad som är just intressant med alla våra upplevelser är att de egentligen är upprepelser, då alla förmodligen, förhoppningsvis eller olyckligtvis, kommer gå igenom dem eller redan har gått igenom dem. Vi befinner oss alla på olika stadier, där man i förväg kan se misstag som andra begår om man själv begått dem. Ett evigt kretslopp.

Det är just detta som är det mest hjärtvärmande med boken, man lär sig inse våra likheter som människor, hur vi alla har hinder, hur vi alla försöker, hur vi alla lider, hur vi alla gläds, hur vi alla tillsammans går genom livet, lika men ändå inte. "Siddhartha" är helt enkelt något av en filosofisk saga om vår personliga utveckling - om hur vi verkar densamma, men hur vi ändå blir något nytt.

Betyg 4

En bok om två människor i Indien och deras livsöden som väljer sökandets eller vishetens väg.
Mycket tankar och boken blir lätt något långsam att läsa.

Betyg 3