Else-Maries familj består inte av en mamma och en pappa utan en mamma och sju småpappor, något hon ibland skäms för. När man läser om handlingen kan man få intrycket av att det ska göra kopplingar till regnbågsfamiljer och andra familjekonstellationer som bryter mot normen. I själva boken är det desto svårare att hitta såna paralleller. Den kanske inte är meningen heller.

Else-Maries mamma ska jobba länge idag. Det blir hennes pappa som istället ska hämta henne efter skoldagen. Else-Marie säger att hon kan ta bussen själv. Hade det varit så att hennes pappa hade varit en vanlig stor pappa, så hade han kunnat komma. Men nu är det så att hennes pappa istället är till antalet sju. Och att var och en är i miniformat. Inte konstigt att Else-Marie måste lägga sig ett tag inne på personalrummet. Det ämne som författaren tar upp är oron för vad andra ska tycka när man själv vet att ens ena förälder är annorlunda. Några minipappor existerar inte i verkligheten. Men det kan finnas annat som avviker. Med andra ord en grå (rättare sagt brun) och trist historia. Precis som pappors kostymer.

Betyg 2