Det värsta Louise vet är när man skrattar åt henne. Så när hennes mamma skäller ut henne inför kamraterna blir hon arg och springer sin väg in i skogen. Där möter hon Äppelflickan som tar henne med till ett slott långt, långt bort i Vinterlandet. På slottet ser hon hur likgiltiga alla är för varandra och hon förstår att det nog är skönt att ha någon som bryr sig om.
Nu vill Louise hem till mamma igen...
Med illustrationer av Anna Walfridson.
Utdrag ur boken:
Det var vinter. Snön låg där så vit på marken. Trädgrenarna gnistrade och det kom rök ur hennes mun när hon andades.
Långsamt började Louise gå. Snön yrde om henne och hon kände sig frusen. Hon stampade med fötterna och kramade sig själv för att bli varm.
Längre och längre in i skogen gick hon. Hon började ångra att hon sprungit iväg från mamma. Nu ville hon bara hem. Men hon kunde inte. Hon hittade inte längre hem.
Just som hon skulle till att börja gråta fick hon syn på något.
En stuga! Ett ensamt litet hus, mitt uti skogen!
– Precis som ett sagohus! tänkte Louise. Hoppas bara att det inte bor en häxa där!
Hon pulsade fram och knackade på dörren.