Noveller med skruv, får man säga. Jag tycker de flesta av dessa sju noveller är intressanta, och jag gillar Liljestands enkla men ändå inte platta språk.
Att det skulle handla om mansrollen tänkte jag inte på förrän jag läste baksidan (efter avslutad läsning). Men det stämmer, väl. Jag tyckte författaren undersökte rollen som fungerande människa i samhället, vad händer om man får ett psykbryt? Men det handlar om män... Liljestrand är man... Jag är man...
I princip har jag svårt med noveller, man hinner knappt smälta en innan den andra börjar, ju. Men det går bra i den här samlingen, utom kanske de kortaste - de blir samtidigt mindre intressanta. Men kanske beror det på mig mer än upphovsmannen.