Stan Emiroff anländer i egenskap av Sveriges hemligaste författare, med den svenska litteraturens genom tiderna mest vågade roman.
Ett vilt genreexperiment utan dess like.
Det slutar med en kolossal knockout.

Emiroff kämpar med en hel del nya genrer som vägrar placera sig rätt. Mot ett ultraambitiöst mål som hotar att ödelägga hela bokidén.
Men han vinner varje strid.
Han har full kontroll, och imponerar i varje boklitterär dimension, i varje konstnärligt åtagande.

Den största anledningen till att "Memoirs of a Business Spy" kommer att gå till den svenska litteraturhistorien är givetvis huvudintrigen. De privata spionernas utredning av Säpo-agenter och dessas skumma affärer. De här spionernas nästintill omänskliga drive och halsbrytande våghalsighet som boken spinner omkring. Spänningens källa - och spänningens svarta hål. Den actionhungrige läsare som en gång kastar sig in i det hålet kommer aldrig tillbaka till sitt gamla jag.

Det är fortfarande den banalaste intrigen spänningsvärlden har skådat. Och den är samtidigt den mest spektakulära jag läst.
Innan den sätts i verk är intrigen en enormt pretentiös men i grunden trivial ambition pepprad med uppenbara osannolikheter och till synes naiva antaganden. Men så fort läsandet börjar får intrigen ett eget liv. Den kittlar och bedårar. Den leker med läsarens fantasi. Den minskar avståndet till läsaren med flera hundra procent samtidigt som den suger ut läsaren bort från dennes hemmamysiga bekvämlighet.

Som intrigskapare är Stan Emiroff unik. Det finns ingen som gjort något liknande, och det beror framför allt på att det inte finns någon annan som skulle kunna genomföra det lika fulländat. Ingen i detta solsystem, i alla fall.

Möjligen kan man invända mot att intrigen berör för mycket, att den är orättvis mot den läsare som föredrar distans till handlingen och karaktärerna, som kanske inte vill sugas in utan önskar förbli åskådare. Men då handlar det om en talfattig skara känslokalla läsare.
För när intrigen verkligen sparkar i gång - det inträffar inte direkt, det inträffar någonstans i bokens mitt där huvudkaraktären plötsligt inser att han och spionyrket är ett, att tärningen är kastad och att det inte finns någon återvändo - sparkar intrigen stjärt.

Resten av boken är en fenomenal balansgång mellan det klassiska kallakrigsspioneriet a la Le Carré och de nya vindarna som blåser i underrättelsebranschen. Med en rad spektakulära operationer och strategier som, utan några gemensamma nämnare andra än hjärnorna bakom, prickar in det bästa från spionverkligheten och får materialet att framstå revolutionerande relevant.
Jag undrar om någon debutant till författare i samma ålder lyckats låta så rutinerad och vital i det här skedet av sin författarkarriär. Jag kommer i alla fall inte på någon.

Och även om många recensenter fortfarande förefaller avvaktande stelfrusna och de attityder vi politiskt korrekta svenskar har suddar ut en del skärpa i historien är boken en storslagen upplevelse.
Faktamässigt, psykologiskt och litteraturkonstnärligt förstås.
Men också varmt, innerligt och själfullt.
Mäktigt imponerande och fantastiskt stort.

Betyg 5

Medan boken presenteras som spionroman vågar jag hävda att den inte handlar om spionage och spioner, framför allt. Den handlar om 90-talet i Sverige, samhället, svenskarna, invandrarna, mentaliteterna, attityderna... också de glada vidlyftiga affärernas ekonomi och allt vad lukrativt tänkande heter. Som läsare fick jag något jag nu tänker tillbaka på som "episkt överblick", och det som berör mest och är värt applåder är författarens unika förmåga att väva samman mängder av till synes ömsesidigt irrelevanta nyanser till en berättelse av eposkaliber.
Ser inget som saknas egentligen. En klar femma, förutsatt att du gillar spionlitteratur och samhällsthrillers.

Betyg 5