Den bästa delen av trilogin. "Teorin" om dödsriket/döden är intressant. Pullman lycket skildra det hela så att man nästan tror på det. Lyra och Will är härliga personer. Deras förhållande är på något sätt så "gulligt" (hatar ordet gullig, men kommer inte på någo bättre).

Betyg 5

väldigt bra

Betyg 4

Vi möter återigen Lyra och Will. Lyra hålls nedsövd av sin mor i en grotta. Det sägs att hon är barnet som skall återupprepa skapelseberättelsen. Hon är Eva innan synden. Kyrkan och auktoriteten vill döda flickan innan hon hinner bli frestad och göra samma val som sist. Alla de paralella världarna till vår egen reagerar och förändras. Lyra är vågbrytaren som står i mitten av ett krig på alla fronter. Hennes val är avgörande.

Pullmans avslutande del i den episka trilogin "den mörka materian" är en allegori över gnosticsm. I gnosticismen (som var en slags paralellrörelse till kristendomen - gnostikerna upplevde att de företrädde den sanna kristendomen, de hade uppnått gnosis, upplysningen) såg man på materian som något ont. Från början fanns två världssjälar, en kvinnlig och en manlig. När den kvinnliga ville skapa utan sin manliga motsvarighet blev resultatet ont, materia. Materian skapar Demiurgen, vår jordiska gud (judarnas gud, kyrkans gud, muslimernas gud) som tror sig vara skaparens själv. Han i sin tur skapar himlar och varelser som dyrkar honom. Människan består dock av både andlighet (en del av världsanden) samt materia, och är därigenom både ond och god. Hennes räddning är medvetandet och kunskapen (i Lyras värld - stoft).

Pullman har alltså valt att beskriva vår värld gnostiskt. Detta gör att berättelsen om den mörka materian utstrålar kyrkofientlighet (gnostikerna kallades kättare och tvingades gömma sina skrifter - Nag Hammadi biblioteket är ett exempel på detta). Jag tycker det är facinerande att en författare vågar sig på att utmana kyrkan på det här sättet. "Den mörka materian" är Pullmans motsvarighet till C.S Lewis Narnia serie. Pullmans trilogi är faktiskt bättre, eftersom den har ett mångfacetterat budskap som tvingar läsaren att fundera över sig själv och ondskan. Jag tycker att Pullman härigenom skapar en värld som känns mycket mer "äkta", än C.S Lewis tillrättalagda värld, där allt är antingen gott eller ont, men aldrig en blandning. På sätt och vis är Pullmans berättelse religions kritisk eftersom den visar hur nära samman makten och religionen kommit att höra (vilket nog de flesta är medvetna om). Å andra sidan visar den också att förintelsen av religion (auktoritet) inte helt säkert skulle leda till någon frihet. Lyras far, Lord Asriel som kämpar mot auktoriteten är inte god. Han kännetecknas av girighet och omänsklighet.

Tyvärr tycker jag INTE att denna sista del i trilogin helt håller måttet. Den lämnar alldeles för många frågetecken. Forskaren Malone skall agera ormens roll i paradiset, något som aldrig sker. Vidare är det val som Lyra/Eva gör, inte av någon större betydelse. Hennes val att lämna sin själ kvar på gränsen till dödsriket för att kunna rädda andra själar är ett viktigt budskap, men när hon senare återförenas med sin deimon undrar man vari frestelsen egentligen låg och hur världens gång egentligen har förändrats. Ja, Will och Lyra förälskar sig i varandra, ja, de måste skiljas åt och aldrig mötas igen (då de måste stänga alla hål till andra världar för att stoftet ska fortsätta existera). Det som var en stark och bitande episk historia utvecklas till en liten kärlekshistoria och därefter en liten epilog om Lyras fortsatta liv och insikt att det är hon (Eva) som skall bygga den nya himmelsrepubliken där alla är lika värda och ingen härskar över någon annan. Kulmen blir rätt intetsägande med andra ord. Det är lite, "ojoj vad vi kämpat och offrat mycket, men nu jävlar ska vi skapa en bättre värld än den vi hade förut". Efter att ha läst ut boken är jag konfunderad, jag lägger boken ifrån mig och frågar, "var det här allt?".

PS betyget fyra får denna berättelse för sin enorma berättarkraft. Jag stör mig på slutet men insikten att jag hade kunnat rulla mig i kåda o fjädrar bara för att få läsa boken.....gör att betyget ändock känns rättvist

Betyg 4

Ett suveränt bra avslut på trilogin.

Den bästa av böckerna, det var svårt att släppa boken i från sig jag har t om väntat in i det längsta med att läsa den för jag visste att det var med sorg jag la den ifrån mig efter sista sidan. Den tillhör en av mina favoritböcker - absolut.

Betyg 5

Riktigt fina dessa böckerna, roliga och spännande!!

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

mycket dålig bok..med tanke på vad författare kan göra (DAVID EDDINGS)

Betyg 1

Några stunder var den bra men oftast inte särskilt...

Betyg 2

Den är spännande och hela trilogin är helt klart läsvärd, Pullman skriver bra och medryckande och jag hade inte en lugn stund förs jag läst ut boken, fast då fick jag tråkigt ;)

Frästelsen var förstås att Lyra och Will skulle hålla kontakten, de tänkte ha en egen hemlig öppning, om de haft det skulle Lyra fallit för frästelsen, men hon fick ta det svåra beslutet att låta de döda ha den enda öppna porten i världen.

Betyg 4

Har blandade känslor för den här boken, i början visste jag inte om jag skulle tycka att den är bra eller dålig. Vissa stunder är den jätteseg, för att sedan bli så otroligt bra. För mig är det svårt att säga om den är bättre eller sämre än de andra böckerna.

Betyg 4

En klar femma. Jag håller inte med Pullmans ideologi, men det gör det samma eftersom vilken männska som helst fångas av hans berättarkonst och hans universum(s) magi.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Tyvärr så är sista delen i triologin inte alls lika bra som de två föregående.
Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men den är i alla fall på tok för låååååång.
Men delvis är den ju ändå helt ok så....men vad synd ändå för Guldkompassen och Den skarpa eggen är ju så otroligt bra!!


Ja ja...

Betyg 2

tycker att den är ett bra avslut på triologin, även om det kändes lite tomt efter sista kapitlet. de flesta trådar knöts ihop och det är en underbar saga för stora och lite mittemellanstora. bedömmer den ihop med de andra för det känns mest rättvist.

Betyg 4

Den är en bra bok.

Betyg 4

Väntade otåligt i tre år på uppföljningen och avslutningen i trilogin. Jag blev besviken. Här flippar författaren ut och skriver krystat en lång och avlägsen avslutning. Den gav inte del ett och två rättvisa.

Betyg 2

Hänger inte alls med i alla olika tolkningar av teologi och filosofi och domedag och skaparberättelse. Vill bara veta hur det går utan att fundera så mycket.

Betyg 2

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Liite svår att förstå men ändå bra

Betyg 4

Spännande

Betyg 5

boken är den bästa någonsin och kommer föalltid vara det men jag måste håla med elinleticia om att jag stör mig på slutet.kunde man inte fått någon epilog eller ett lyckligt slut som att dom kunde leva tillsammans för evigt.

jag stör mig på det där med att dom dör om dom är borta ifrån sin egen värld förlänge(ja jag GRÄT mig igenom de sista 30 sidorna för det är bästa boken NÅGONSIN och kommer för alltid vara det.

ps.vet någon hur man får en person helgon förklarad??

maila isåfall mig på :cspro.swe@hotmail.com

solklart 100 i betyg(på DEN här skalan:1-5)

Betyg 5

I avslutande boken i triologin om den mörka materian knyts alla trådar samman och Philip Pullman levererar en fantastisk bild av hur livet, universum och allting hänger ihop. Parallellt med Lyras och Wills kamp för att bekämpa de krafter som vill slita sönder universum får en forskare på ett universitet i vår värld chansen att besöka ett annat universum där livet har utvecklats på ett helt annat sätt än i vår värld. Där är förmågan att se vad livets minsta delar består av en självklarhet. De varelser som hon får träffa på är sävliga, men mycket andliga och fridsamma. Men de verkar vara oförmögna att hindra den process som långsamt suger livskraften ur deras verklighet. Deras gäst kanske skulle kunna hjälpa dem, om hon bara hade haft förmågan att se det de ser. Men det visar sig att hon kan det. Genom att tillverka en speciell kikare - en bärnstenskikare - lär hon sig se, och kan kanske hjälpa dem.

Philip Pullman djupdyker i sin sista bok om Lyra och den mörka materian i en gnostisk världsbild där vetenskap och religion på ett naturligt sätt smälts samman till en begriplighet. Han presenterar en universell idé om hur allting hänger ihop som inte ens Einstein under sin livstid lyckades nå fram till via sina mattematiska kalkyler. Det är dock bara en skönlitterär teori. Men ack så vacker. Och ack så ljuvligt packeterad i formen av en ungdomsbok.

Betyg 5

Antagligen det bästa slut i en bok jag någonsin läst. Första delen av bärnstenskikaren är ungefär lika mycket förvirrade irrfärder som den skarpa eggen, men den tar sig enormt mot slutet. Mitt betyg är baserat på slutet och den eftersmak som historien gav på grund av detta.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Rysansvärt bra bok, även för vuxna. Tillhör det fåtal böcker som verkligen berört mig emotionellt, serien måste läsas och läsas om!

Betyg 5