Här får vi möta dem, barnen som inte blivit riktigt kupade. Deras framtid avgörs i domstolarna. Vi får även möta kvinnor med skärsår i hjärtat, som reser sig och ser en framtid. Mammorna som gör revolt mot sina bestämmande barn, som kanske egentligen inte är så bestämmande, de har bara tillåtits det. ”Hur det är att bli gammal och sitta i baksätet fast man styr bättre”.

Det är en novellsamling om under och överskott i livet. Betraktelser över livet som Gerda Antti är så suverän på. Hon låter tankar flöda fritt ur människan och det är med allvar och humor hon träffar så mitt i prick.

En av novellerna gör väldigt ont att läsa. Det är om en liten pojke som far illa, föräldrarna kan inte ta hand om sig själva, än mindre om honom.

Ofta är det landsbygden Gerda skildrar, om vardagsbekymmer som vädras. Det är människor som tar tag i saker till slut och hjälper varandra, vi blir starkare då. Politikerföraktet lyser igenom, som en karaktär i boken säger, ”synd att de dumma så ofta är så framgångsrika. Hur det nu kommer sig”?

Novellsamlingar tenderar att uttråka mig, men inte det här. Det engagerar och roar, igenkänningsfaktorn är stor. Jag säger bara, Gerda Antti har lyckats än en gång.

Jag avslutar med ett citat ur boken, ”Budskapet till människorna, budskapet med stora bokstäver, att budskapet inte är konstigare än så, än att ta hand om barnen! Ta för Guds skull hand om barnen!”

Betyg 4