Resencion av Karin Ramsings bok Familjesidor.
Karin Ramsing är 53 år och bor i Malmö. Hon har varit gift i 30 år och har två vuxna döttrar och ett barnbarn på väg. Karin har arbetat i många år som arbetsterapeut inom sjukvården, senast på Reumatalogen, som även är den plats som Karin trivts bäst på. Karin har gått på skrivarkurs. Händelserna i boken kommer från olika personligheter som Karin träffat genom åren. Det är alltså ingen självbiografi.
Handling – Jag vill kalla handlingen för en lugn familjetragedi. Lugn, för att allt sker på ett relativt lugnt sätt. Visst förekommer det ordväxlingar ibland, men inte så det blir det väsentliga i innehållet.
Högst upp i hierarkin sätter jag: Anna 45 år. Hon är mamma till Sara 28 år. Sara blev till i Rimini efter en semesterflört när Anna var på språkresa när hon var 17 år.
Maxi heter hennes biologiska pappa, men Sara vet ingenting om honom. Sen finns Anders och Kalle med i bilden. Anders och Anna var ett par och bodde tillsammans i många år. Kalle är Anders son. Kalles biologiska mamma är död sedan länge. Alla dessa fungerade som en helt vanlig familj. Anders var Saras ”pappa” och Kalle hennes ”bror”. Likadant med Anders och Kalle, de kände att Sara var ”dotter” och ”syster”. Men en dag bara flyttar Anders och Kalle ut. Sara förstår ingenting och Anna vill inte berätta varför.
15 år senare ser Kalle Saras förlovningsannons i tidningen. Han ringer upp henne för att gratulera. De bestämmer även att höras igen.
En dag frågar Anna om Sara vill följa med henne på en restresa utomlands. Det vill Sara gärna. Hon hoppas att de ska komma varandra närmare. Anna beter sig lite underligt i Rimini, dit resan gick. Hon ville promenera ensam. En dag under sin promenad hittar Anna huset som Maxi bodde i, då för 28 år sen. En dag bestämmer sig Sara för att följa efter Anna. Hon har något svagt minne om att Anna hade träffat Maxi här i Rimini. På vägen träffar hon en man som är en spegelbild av henne själv. Mannen tittar också på Sara med förvånad blick. Det visar sig vara Saras biologiska pappa och hon får kontakt med honom och får träffa sina halvsyskon. Han har aldrig vetat att han haft en dotter i Sverige, så han var besviken på Anna.
Medan Sara umgås med Maxi och hans familj, träffar Anna en ung Italienare och låter sig uppvaktas. Efter resan träffar Sara, hennes fästman Marcus och Kalle varandra och de kommer mycket bra överens. Även Anders tar mod till sig och ringer Anna. De går ut och äter och lovar att hålla kontakten. Några månader senare besöker Sara sin mamma för att berätta någonting roligt. Här tänker jag inte avslöja något om slutet.
Jag tycker det är en intressant roman, som skildrar en familjebild som förekommer ofta i dagens samhälle. De så kallade styvfamiljer, likaså att många barn inte har kontakt med sin biologiska pappa. Texten flyter på bra hela tiden och boken blir aldrig tråkig. Jag kan varmt rekommendera den.
Av Kristina Simar