Greene berättar en historia om ett Mexiko där religion har blivit olagligt. En präst som anser sig själv vara både dålig människa och dålig präst jagas för att han utövar sitt kall.
Men det tar låg tid innan man begriper vad det handlar om. Nästan första halvan av boken är som en enda lång introduktion av karaktärer som egentligen spelar perifera roller i intrigen.
Och när det väl "satt sig" och man hajjar ploten... ja, då undrar man (jag) vad det tjänar till.. vad menar han egentligen? Är det bra med präster, eller är de alla orättfärdiga? Folket vill ju ha dem?
- Nej, för mig blir det för luddigt, jag känner mig oengagerad.