Herman Melville är otvetydigt att räkna till de riktigt stora författarna i litteraturhistorien, ja han kan till och med betraktas som en av Nordamerikas största och mest kulturbärande författare någonsin. Det vill säga en Nordamerikas svar på Rysslands Leo Tolstoj eller på Sveriges Willhem Moberg. Och allt detta för denna roman – Moby Dick. Jag hade innan jag läste boken sett två filmatiseringar av dito och trodde mig finna en underhållande och välskriven roman. Så blev dock inte fallet. Efter att ha läst de första trettio sidorna gnuggade jag bildligt talat mina ögon och kunde inte tro vad mina sinnen just upplevt – detta är ju rent skrattretande! Ska det här vara höjdpunkten på 228 år av amerikanskt författarskap?! Jag var förkrossad, tillintetgjord, paff och helt förstummad. Och det blev bara värre ju längre berättelsen fortskred. Språket anser jag vara fullständigt nödtorftigt och infantilt och själva grundtemat är rent löjeväckande. Jag menar, en jättelik vit (!) spermacetival som välter fartyg och äter sjömän! Vad kommer härnäst, jätteelefanten Jim-Bjarne som välter cirkustält och äter lindansare?! Nej på det hela taget är Moby Dick en riktig vämjelig smörja som skulle portförbjudas från alla bibliotek, bokhyllor, antikvariat, lumpbodar etc. Okej jag raljerar, men jag tycker mig ha skäl till det (en hämnd för tre timmar av idel besvikelser). Romanen lämpar sig då (faktiskt och för ovanlighetens skull) bättre som matinéfilm eller serietidning. Nu tror jag inte att Melville haft några onda uppsåt när han skrev Moby Dick, de avskyvärda beskrivningarna av valfångsten kan t.o.m. ha verkat i preventivt syfte och hindrat valfångstens utbredning och därmed många valar från en fruktansvärd tillika för tidig död. Denna goda föresats räddar romanen från att gå samma öde tillmötes som Kapten Ahab. Det blir ett lågt betyg om än inte det allra lägsta – det sparar jag för framtida behov…

Avslutningsvis och som parentes, många förståsigpåare har genom årens lopp försökt att lista ut om Moby Dick i själva verket är en metafor och att den vita valen och den enträgna kaptenen egentligen representerar helt andra värden och företeelser. Svaret härom står nog skrivet i stjärnorna, och jag har aldrig varit mycket till stjärntydare.

Betyg 2

Jag håller helt med. Men jag anser den kräva en etta.

Betyg 1

Att en ynka (???) val på bara 20 meters längd eller så kan krossa en fregattriggad valfångstskuta verkar osannolikt. Men sådant hände, vilket Nathaniel Philbrick skildrade i: "I hjärtat av havet" (som jag skrivit om).
Just denna händelse kände Herman Melville väl till; dels för att händelsen blev omtalad (en del av besättningen lyckades ta sig över halva Stilla Havet i 2 roddbåtar) på sin tid, dels för att Melville själv hade erfarenhet av valfångarens farliga yrke. Boken ger därför en alldeles sann bild av hur valfångare levde. I likhet med så många andra amerikanska författare (och andra amerikanska konstnärer) , då och än idag; kämpar författaren med att verka spränglärd och djupsinnig som en tysk eller fransos - amerikanens eviga komplex över att inte vara Europe! Ja boken är tråkig, kvasidjupsinnig och överlastad som en låt av Johnny Cash. Men detta gör att jag ändå skulle välja denna bok, Bibeln och Göran Sonnevis diktverk "Det omöjliga" om jag endast fick ha tre böcker och befann mig på typ en öde ö eller en lång resa. Dessa tre böcker är just överlastade, tjocka, lagom tråkiga för att räcka länge.

Betyg 3

En klassiker, som jag läste för många år sedan och minns som mycket bra.

Betyg 4

Jag läste boken för något år sedan, en engelsk oavkortad upplaga. Jag förstår att en del blir besvikna - Moby Dick är lång, bitvis tung och ibland ganska tråkig att läsa. De kapitel som för handlingen framåt är inte så många och boken är som gjord för att förkortas rejält. Den som väntar sig en rafflande äventyrsroman riskerar att bli riktigt besviken.

Men boken är språkligt och stilistiskt väldigt stark. Melville använder en rad olika angreppssätt. Väldigt många kapitel är rena faktabeskrivningar som sammanfattar dåtidens kunskap om valar och in i minsta detalj beskriver valfångstens hantverk. En del kapitel är snarast poesi. Även om delar av boken kan kännas föråldrade så är sättet att berätta förbluffande modernt.

Fast det var ett tag sen jag läste boken så dröjer den kvar i minnet. Jag förstår varför den fått den centrala betydelsen den har inom nordamerikansk litteratur.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

För långtråkig.

Betyg 2

Här gör man klokast i att välja en förkortad version, då det enda man missar där är långa utlägg om segling, valfångst och hur valars kött tillreds i olika kulturer - och där dessa utlägg i sin tur är lika långtråkiga som den långa inledningen till "Sagan om ringen". Annars inget fel på själva berättelsen.

Betyg 3

Äventyrsberättelse som håller ett lika lågt litterärt värde som valfritt nummer av serietidningen Fantomen.

Betyg 1

Ismael är en ung man som mönstrat som matros på ett fartyg. Det är ett fartyg där man fångar valar. Man använder deras tran som olja, medan ett ämne som heter ambra och finns på hjässan hos valen används till parfym. På vägen dit möter han en man som är kannibal. Hans namn är Queequeg. Men tydligen går han att tämja. Snart är han och Ismael goda vänner. På fartyget finns en kapten som heter Ahab. Han har träben, eftersom hans ena ben blivit avslitet av den vita valen Moby Dick. Och nu tänker han hämnas denna havets best, även om det skulle kosta både honom och besättningen deras liv. Själva Ahab är en färgstark rollfigur och det tack vare hans häftiga humör, medan berättelsen om och kring honom mest känns som en enda lång transportsträcka mellan bokens första respektive sista sida.

Betyg 2