Kyssen är den absolut bästa Lundellroman som jag läst. Skälet till detta goda omdöme är att berättelsen för en gång skull inte är självupplevd. Annars tycker jag att Lundell ofta tenderar att bli allt för personlig och jagcentrerad samt behandla och appellera till teman som jag personligen har svår att finna någon relation till. Kyssen är emellertid helt annorlunda, här är händelseförloppet till sitt innehåll smått orealistiskt, berättartekniken kvick och språket sprudlande. Romanen tangerar deckargengren med den skillnaden att händelserna orsakar illgärningen och inte tvärtom. Handlingen rör sig obehindrat mellan olika länder och personer utan att för den skull kännas oregelmässig och kringflackande – och huvudpersonernas relationer till varandra är synnerligen intrikata. Jag tycker dock att historien mot slutet blir lite väl orealistisk såtillvida att alla personer på ett eller annat sätt har tidigare kopplingar till varandra. Men denna invändning är inte på något sätt fundamental eller alltför förtretlig. Kyssen är istället, och på det hela taget en mycket spännande och annorlunda roman som jag varmt rekommenderar.

Betyg 4

Den sjukaste bok jag läst. Dråplig, härligt uppskruvad, samma drivna språk som alltid när det gäller Lundell. Underbart makaber.

Betyg 5

Mer och tydligare handling än i "Jack", men de är ju två rätt så olika böcker. "Kyssen" är iofs också pratig som Jack, men där Jack är mer ett svep över en tidsperiod är Kyssen mer komisk med en svart ton i förhållandet mellan huvudpersonen och hans fru. Tycker mycket om denna, halsbrytande men ett skönt litet äventyr.

Betyg 4

Kenneth Karlsson, 32, har ställt till det för sig, så pass att han hamnat i psykiatrisk tvångsvård. Han ser tillbaka på det som hänt, hur kunde det gå så snett? Han som hade det så bra, förmögen och framgångsrik, och med hus i Beverly Hills. visserligen den förort till Stockholm som kallas så i folkmun, men ändå... Det började med att han blev ihop med den vackra fotomodellen Mikaela, eller egentligen började det med att hans hustru Isabella drog iväg på en egen roadtrip. Och när Kenneth var i Tyskland för att gå på Springsteens konsert träffade han Max och så småningom Greven. Udda karaktärer och märkliga sammanträffanden står som spön i backen, alla har på något sätt en relation till varann. Men den labile Max är olyckligt kär i en viss kvinna och när han får för sig att göra henne (som han tror) till viljes slutar det i katastrof...

Jag har alltid föredragit Lundell som artist framför författare. Men när en bekant rekommenderade boken gav jag den en chans. Det är en Lundell på lekhumör, berättelsen är en riktig rövarhistoria, eller skröna som det heter på finare språk. Miljöerna skiftar från Grand Hotels veranda i Stockholm där ungdomsgänget Dom Grandiosa häckar, till Skåne, Berlin, England och tillbaka till Sverige. Hela tiden sker osannolika sammanträffanden som eldar på den drastiska utvecklingen. Här anar jag en ironisk passning till vissa författarkollegor som gärna bygger sina berättelser på just denna typ av osannolikheter...

Okej, jag gav Lundell en chans som författare men han tog den inte. Det här är inget för mig, pratig, drastisk och halsbrytande, men jag är säker på att många gillar boken. Den är inte dålig och han ÄR en författare, till skillnad från de flesta andra kändisar. Men jag lyssnar heller på När jag kysser havet och ska försöka få tag i hans samtida epos Vardagar. Är det någon som läst någon del?

Betyg 3