Klings roman om den misslyckade Magnus är en liten bagatell. Och så viktig känns den också. Så himla mesig som huvudpersonen ter sig kan väl ingen människa vara på riktigt? Vafan, skärp dig! vill man bara säga.
Deprimerande.
Författaren har definitivt lagt ner arbete för att få till romanens form. Jag tycker inte den blir tillräckligt intressant. Heller.

Betyg 2

En dag i Magnus liv. Den dag när det blir klart för alla som rör sig runt honom i hans snart syretomma bubbla att allt skall brista. Den ende som inte kan/vill/vågar se det är Magnus själv.

Betyg 4

Annorlunda bok, men författaren lyckas få en varm sommardag i Stockholm att bli någorlunda intressant. Lätt deppig, igenkännbar stämning.

Betyg 3

Jag påminns delvis om vem jag var och vem jag har blivit när jag läser om huvudpersonen Magnus vandring en varm dag i Stockholm. Av en slump möter han flera bekanta, människor som är så säkra i sig själva att hans egen försynthet gör honom till en dörrmatta som man bara vill skrika på: ”Låt de inte göra så mot dig, ta för dig!” Samtidigt känner jag sympatier för en personlighet som utåt ter sig så vek, men som innerst rymmer ett övermått av känslor och tankar vilka aldrig får utlopp. Att behöva ta emot såväl explicita som implicita pikar och inte kunna hävda sig för att stå emot blir i längden så meningslöst.

Romanen känns nästan som ett manus av Ruben Östlund med sina otaliga pinsamma situationer, vilka får en att ständigt vrida sig i soffan. Jag vet varken om jag ska skratta eller gråta, och kanske är det just det som är bokens behållning. Å ena sidan uppfattar jag hans omvärld som oförstående å andra sidan vill jag bara ruska om huvudpersonen till att bli mer verklighetsförankrad.

Betyg 4