Vilken trevlig bekantskap Unni Lindell har blivit för mig. Visserligen är Karin Fossum mer känd men hennes norska kollega Unni Lindell skriver enligt mitt tycke och smak mycket bättre!

Trots att takten i boken inte är så snabb så tröttnar man inte. Huvudrollsinnehavarens trassliga privatliv känns äkta och trovärdigt och trots att han i vissa avseenden faktiskt har rätt låg moral så känner man med honom. Jag är svag för bokserier med samma personer i huvudrollerna ...

Än så länge var detta den bästa av Lindells böcker men nu ska jag genast kasta mig över Nattsystern och hoppas att den är ÄNNU bättre.

Betyg 4

Jag håller helt med föregående recensent att boken är väl värd att läsa.
Unni Lindell skriver rakt och enkelt, fängslar läsaren med spännande kast.
Unga kvinnor mördas, och en liten flicka försvinner!
Går det omkring en livsfarlig psykopat?

Men... som sagt, nordens deckar drottning är i mitt tycke fortfarande Karin Fossum
och dit har Lindell många sidor till att uppnå!

Betyg 4

Inte lika bra som debutromanen men klart läsvärd. Återigen ett fall för Cato Isaksen och det varvas med hans privatliv som inte är det enklaste.

Betyg 3

Den här boken gillar jag verkligen, spännande fram till sista sidan. Jag gillar Cato Isaksen, han är en "vanlig" människa men problem som alla andra. Mycket spännande!!

Betyg 4

handlar om en kriminal kommisarie som löser svåra fall. samtidigt har han problem hemma. det är roligt att ibland läsa om mördaren fast inte veta vem han är. det blir lite cloedo. jag tycker att boken passar alla åldrar.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Nittonåriga Therese Geber bor i Oslo och delar lägenhet med sin tvillingsyster och en väninna. En dag hittas Therese mördad i hamnbassängen, till synes helt utan motiv. Vad de två överlevande flickorna inte vet är att det i hyreshuset mitt emot bor en man som spanar på dem från sitt fönster. Och han har nyckel till deras lägenhet...

Kriminalkommissarie Cato Isaksen leder mordutredningen under stor press. Och när en femårig flicka försvinner från området där Therese bodde börjar en skräckslagen stämning att sprida sig. Samtidigt som mördaren redan har utsett sitt nästa offer...

Den andra boken om polisen Cato Isaksen. Även denna är riktigt bra. Det känns som om det är mer än en vanlig deckare. Catos privatliv är en rätt så stor del av boken och det gör att den får mer "djup". Man lär känna honom och hans familj.

Betyg 5

Den enda av Lindells böcker jag har läst,jag kan väl säga att den inte imponerade språkligt.För många meningar inleds med "Cato Isaksen satte sig","Cato Isaksen kände sig" osv,ofta flera i rad.Meningarna känns rumphuggna eller upprepande(särskilt i fråga om namn,Lindell kan säkert använda pronomen bättre än så här och man behöver inte upprepa en persons fullständiga namn i varje mening) och kunde i många fall satts samman i längre,och därmed känts "vuxnare".Nu påminner språket ofta om en barnbok.Men nog om detta.

En nittonåring blir mördad en sen kväll i Oslo,hon har dessutom en tvillingsyster som är henne totalt olik i personligheten.Den överlevande systern har ätstörningar(som ges en stor plats i historien) och omges av lätt störda läkare,psykiatrar,väninnor och småtokiga föräldrar med separationsångest och moraliska kval.
Föräldrarna är dessutom som en extra twist hysteriskt religiösa och rabblar bibelcitat,vilket känns Twin Peaks-skruvat i överkant.Ett sidospår som inte egentligen alls har med huvudkaraktärerna eller mordhistorien att göra ta onödigt stor plats i berättelsen,för mig känns det bara som ett blindspår som slutar i ingenstans.

Den man som får uppgiften att nysta upp detta är Cato Isaksen,en polisman med ett trassligt privatliv(varför måste poliser antingen vara frånskilda/alkoholiserade eller ha ett trassligt familjeliv som förvirrar dem?)och ett utomäktenskapligt barn som ständigt rör till det för Catos stackars hårt prövade hustru.Barnet föddes nämligen under en "paus" i äktenskapet och frun litar inte längre till 100% på att Cato kan hålla fingrarna i styr i närheten av kvinnor.Något hon gör klokt i,visar det sig.

Han kallas oavbrutet ut på nya uppdrag och familjesituationen kompliceras ytterligare av att hans äldste son börjar få smak för partydroger.Modern till det utomäktenskapliga barnet är,för att röra till det lite extra,gravid med en invandrare som sätter äktnorska fördomar och värderingar på prov.Cato förväntas alltså ta hand om sin "oäkta" son även på arbetstid eftersom modern åker in och ut på sjukhus med graviditetskomplikationer,naturligtvis ger detta honom ännu mer problem i relationen med frun.

En okej deckare som trots allt känns ganska verklighetsnära,även om upplösningen är något skruvad.Men trots allt så är det inte alltför lätt att gissa vem mördaren är.Kanske för att man lever sig in i Catos privatliv såpass mycket?Och en sak till,är psykiatrar verkligen nästan alltid onda i kriminalromaner?

Betyg 3