Ta livet av mig, mamma

Äsch, äta kommer jag aldrig att göra. Varför förstår ni inte det?

När Katarina Käcko fick anorexi för första gången var hon elva år gammal. Några år senare slog sjukdomen till på nytt, den här gången med psykiatrisk klinik, outhärdlig ångest och resignation inför livstida sondmatning som följd – när Katarina sedan drack två klunkar vatten i oktober 1997 var det första gången hon åt eller drack på 350 dagar. Hjälpen kom på Anorexicentrum vid Huddinge sjukhus, där man ser på anorexi som en fysiologisk snarare än en psykisk sjukdom.

Ta livet av mig, mamma! är Marianne Käckos berättelse om sin dotters sjukdom och om kampen för ett för henne lämpligt vårdalternativ. Med ett fast grepp om vardagen och fötterna stadigt på jorden beskriver Marianne Käcko såväl det hjärtskärande i att se sitt barn lida som frustrationen i att leva med en anorektiker. Hon belyser också den finländska anorexivården – både det positiva och det negativa – ur ett användarperspektiv.

Ta livet av mig, mamma! innehåller också ett efterord av den idag friskförklarade Katarina Käcko, som ger sin syn på sjukdomstiden.

Medelbetyg: 5 (1 röster)