En svägerskas son och dennes degenererade kumpander har tagit som otrevlig vana att besöka Linnea Ravaksa en gång i månaden, lagom till pensionsutbetalningen.
På hennes bekostnad dricker de sedan mellanöl, bastar, äter gott, slår sönder saker, dödar smågrisar och katter samt låter sig servas av den snart 80 -åriga överstinneänkan.
Men denna gång har Linnea fått nog. Hon flyr sin lantstuga och beger sig till en god vän i Helsingfors. Men före det sätter hon polisen på sin släkting Kauko och hans ligistvänner.
Gesten uppskattas inte och de planerar att slå ihjäl kärringen, och på så sätt få ut en rättvis hämnd och på köpet utkassera ett generöst arv.
Linnea tänker inte ställa upp på detta utan planerar att slå tillbaka med de medel hon förfogar över.
Däribland gift...
Arto Paasilinna är en mycket jämn författare som presterar stabila fyror på löpande band... Eller så har jag ännu bara råkat på hans bra böcker. För nu har jag ännu en gång fått njuta av en originell, basturykande skröna med ett färgstarkt, nyanserat och levande persongalleri.
Artos historier är aldrig speciellt komplicerade, men heller aldrig förutsägbara. De drivs snarare av en obetvinglig berättarlust än behovet av att berätta något viktigt om livet (vilket inte innebär att ha inte lyckas med det också då och då).
"Den ljuva giftkokerskan" lägger sig i övre kanten av Artos publikationer - och i övre kanten av betyget 4.
Extra minnesvärd är en lysande epilog, vars innehåll jag självklart inte kan yppa här.
Tomas Laustiola som inläsare var ett perfekt val, och han gör en förträfflig insats. Med sin trygga, återhållsamma finlandssvenska lyfter han fram handling och karaktärer utan att tränga sig på med egen tolkning.
Ett perfekt arbete!