Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee är en av de verkligt klassiska indianskildringarna. När boken först utkom 1970 väckte den stor uppmärksamhet och bidrog till att förändra synen på Nordamerikas urinvånare och deras historia. För första gången skildrades i en bok med massupplaga den mytomspunna erövringen av vilda västern ur indianernas perspektiv. Boken utsågs 1995 till en av 1900-talets mest betydelsefulla böcker av New York Public Library.
Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee beskriver hur USA under åren 1860-1890 koloniserar de vidsträckta indianterritorierna mellan Mississippi och Kalifornien. Men trots de vitas överlägsenhet vad gäller till exempel beväpning och numerär lyckas apacher, cheyenner, comancher, siouxer och andra stammar bjuda inkräktarna ett oväntat hårt motstånd.
I Arizona gäckar indianhövdingar som Cochise och Geronimo fienden i ett kvartssekel med sin gerillakrigföring. Längs Bozemanvägen till Montana tvingas »blårockarna« att lämna sina fort och dra sig tillbaka efter Red Clouds framgångsrika krig. Vid Little Bighorn nedgör Crazy Horse och Sitting Bull general Custers Seventh Cavalry till sista man.
Till slut tvingas dock indianerna att ge sig för övermakten och låta sig förpassas till reservat. Men det rättvisepatos och den motståndsvilja som de visar prov på i denna sin sista strid har gjort deras namn och kultur beundrade av eftervärlden. Dee Brown kallar dem »de kanske mest heroiska amerikaner som någonsin levat«.
Denna utgåva av Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee är utökad med över hundra sidor och är den första fullständiga utgåva som publicerats i Sverige. Kulturantropologen Mikael Kurkiala har skrivit ett förord.