Hur snäll kan man bli?
Josefin tycker att hon är världens snällaste. Men Villa-Ulla tycker att HON är den snällaste. Det blir nästan som en tävling. Josefin kommer på att någon borde sjunga för pensionärerna. Villa-Ulla att myrstacken vid fotbollsplanen borde ligga på ett säkrare ställe. Tillsammans kommer de på ett sätt att lura Äckel-Conny att bli snäll. Då är man väl nästan snällast i världen?
Följ med Josefin och hennes kompis Villa-Ulla i en knasig och varm historia om hur det är att vara i åttaårsåldern. När allt är blodigt allvar och ingen annan verkar fatta det.
Utdrag ur boken:
- Det är konstigt, sa Villa-Ulla. Det känns som att jag inte kan låta bli att vara snäll. Ungefär som att en hund måste vifta på svansen.
- Det är samma för mig, sa jag. Jag kan inte heller låta bli. Hur jag än gör så blir det något snällt liksom.
- Fast jag har alltid varit sådan, sa Villa-Ulla.
- Jag med, sa jag. Alltid. Sedan jag föddes.
- Jag tror det beror på att min mamma är så snäll, sa Villa-Ulla.
- Min är också snäll, sa jag. Hon var scout.