''Ännu har ingen man gått till en front i den hemliga tanken att döda. Han har gått med den hemliga tanken att dö.'' Detta är Peder Sjögrens smått bevingade ord om kriget i Kärlekens bröd.
Mannen, berättelsens fiktiva jag, vet detta när han en vårkväll stiger in i en lägenhet till en åldrad kvinna för att berätta hur hennes båda söner dog. Och den gamla kvinnan som får höra hur hennes söner dog, vet i själva verket pckså att de var dömda till undergång.
Ändå är det av yttersta vikt att återge alla omständigheter kring en handfull frivilliga i en liten jordkula, en korsu, i en nedisad skog långt borta i Karelen.
Till gruppen sällar sig också den ruske fången Plennik som har drabbats av kärleken till kvinnan Lunnaja.
Och mannen tröstar kvinnan som mist sina två söner:
Att kunna älska är att tro.
Eller för att tala med Peder Sjögren själv:
''Verkligt begåvade människor tror på praktiskt taget allting. Det är bara de inihelvetet korkade som inte kan tro att ett segelflygplan kan väga ett och ett halvt kilo.''
Det är bara de inihelvetet korkade som inte kan tro på kärleken.