Jane Austen tillhör väl de författare som ”alla” har läst, men för några dagar sedan var jag helt grön på området. Det beror inte på att jag inte vill läsa Jane Austen utan på att det är så svårt att få tag på hennes böcker, i alla fall på svenska. Jag är väldigt glad att jag hittade "Northanger Abbey" på ett antikvariat i Stockholm, tillsammans med ett av hennes andra verk, "Mansfield Park".
"Northanger Abbey" börjar med att huvudpersonen Catherine Morland reser till kurorten Bath för att få tillfälle att äventyra sig lite. I Bath finns det många möjligheter till underhållning, det finns bland annat baler, där Catherine träffar Isabella som kommer att bli hennes bästa väninna. Hon lär också känna syskonen Eleanor och Henry Tilney, och snart är hon hembjuden till släktens gamla kloster Northanger Abbey, något Catherine inte kan tacka nej till då hon är mycket förtjust i Henry Tilney. Genom hela boken avlöser det ena missförståndet det andra mellan Catherine, Henry, Isabella, Catherines bror James och Isabellas bror, men allt får såklart sin lösning till slut.
I "Northanger Abbey" pratar Catherine och de andra personerna mycket om romaner, och romanläsning är något som genomsyrar hela boken, inte minst i början då Austen själv diskuterar om Catherine egentligen passar som romanhjältinna. Det finns flera sådana här inflikningar från författaren själv mitt i handlingen, vilket är otroligt intressant och kul att läsa.
Jag måste säga att jag verkligen gillar den här boken, och den antipartiarkaliska tonen som finns där gör det hela än mer ljuvligt.