Vet inte om jag gillar Emma eller Stolthet och fördom mera. Kanske Stolthet och fördom ändå... Men Emma är nog också värd att lägga in här. Jag har läst de flesta av Jane Austens böcker, men ids troligen inte lägga in flera, för det finns väl inte många andra som läser dem här... Nåja, jag har i alla fall fastnat för jane austen. I Emma är det i alla fall roligt att gissa hur den ska sluta, för man vet att austens böcker slutar lyckligt, men på vilket sätt lyckligt...?

Betyg 4

Gud vad tråkig!!
Jag tror inte att jag har läst en så här tråkig bok i hela mitt liv.

Betyg 1

Skaplig roman, inte mer...

Den ger dock en bra bild på den tidens resonemangsäktenskap.

Betyg 2

Skaplig bok inget mer

Betyg 3

Emma är en av mina favoritromaner...
Jane Austen var en författare som jag har stor respekt för - och därmed har jag även stor respekt för denna roman.

Läste Emma då jag var ca 15 år gammal, och den var inte för svårläst.
En absolut favorit i bokhyllan...!

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Början är lång och tråkig och huvudpersonen osympatisk. När Emma inser att hon inte är perfekt blir både hon och hela boken bättre.

Betyg 2

Emma är inte fullt lika bra som Austen's andra böcker. Den fantasieggande passionen är mindre stark här, det är mer puttinuttigt och gulligt. Men en bra bok i alla fall.

Betyg 3

Emma är en ung kvinna med ambitionen att hon är mer klartänkt och uppmärksam än andra när det gäller andra människors kärleksliv och livsavgörande val. Hon börjar smida äktenskapsplaner som hon tycker är väldigt kretiva och försöker påverka sina vänner och dra i trådar för att få partierna att gå ihop.
För att göra en lång historia kort kretsar det runt ett antal singlar som hon försöker para ihop - och utelämnar alltid sig själv i planerna - men finner sig hela tiden ha fel och förstår till sist att hon begått ett hemskt misstag som äventyrar hennes egen lycka.

"Emma" har inte samma klara disposition som Austens "Stolthet och Fördom" eller "Förnuft och Känsla" - ibland så funderade jag till och med på vad boken egentligen handlade om - men jag fann stort nöje i att själv spekulera runt personerna, och det visade sig att jag ofta hade rätt. Karaktärerna är den största anledningen till att läsa "Emma". De är alla så genomtänkta och personliga som om de verkligen existerar i verkligheten.
Boken rekomenderas alltså!

Betyg 4

Den malliga Emma, som alltid vet bäst, är verkligen ett påfrestande sällskap såväl i romanen som i den nya BBC-serien. Och vilka trista skådespelare i serien, med undantag för pappan!

Betyg 1

Det verkar vara blandad kritik av boken Emma. Vissa säger att boken är tråkig och huvudpersonen osympatisk. Jag tycker däremot att det är en fantastisk bok. Jag tyckte faktiskt så mycket om den att jag inte längre kan bestämma mig ifall Emma eller Stolthet och Fördom är min favoritbok i denna genre. Jane Austen är som alltid en mästare när det gäller dialoger och att ge även de minsta karaktärerna en egen historia som känns personliga och trovärdiga.

Att Emma skulle vara en osympatisk huvudperson kan jag inte hålla med om. Hon är visserligen en bortskämd, rik, ganska barnslig, ung kvinna som tror att hon vet det bästa för sina vänner. Men hon är samtidigt en kvinna som inser sina brister och som, trots sitt ansvar hos fadern och i Hartfield, är en självständig person. Under det gångna året växer Emma i sitt sinne och inser att det inte är hon som bestämmer hennes vänners öde.

Även filmatiseringarna anser jag är mycket bra. Min favorit version är den från 2009 (även de två versioner från 1996 är ganska bra) med en lite modernare Emma men som i alla fall gör henne rättvisa.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Orginaltitel: Emma
Antal sidor: 583 (nyöversatta pocketversionen)
Första meningen: Emma Woodhouse kunde nog anses höra till de lyckligt lottade i livet.

Utdrag ur boken: " Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: "Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen."
"Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!" "

Boken handlar om Emma Woodhouse den unga överklassflickan som försöker att para ihop sin väninna Harriet Smith med bynd unge hyrkoherde som i sin tur fattar tyckte för Emma själv. Men det är mr Knightley - Emmas betydligt äldre granne och mentor - som får hennes hjärta att slå fortfare. Det hela blir väldigt komplicerat. Vem ska få vem? Vad har mr Woodhouse, Emmas bortskämda och dominerande far, att säga om saken?

Jane Austen förvränger och överdriver, skämtar och driver med och om överklassen i dåtidens England. Det är fint skrivet, roliga idéer och lagom romantiskt. Men det är långt och utdraget, ibland upptäckte jag mig att läsa men ändå inte uppfatta någonting. Jag fick boken i julklapp och läste ut den för några dagar sedan, det är...hm... annorlunda för att vara mig. Jag rekommenderar unga och vuxna att läsa den (det är ingen barnbok) om man har mycket tid, för det är en bok som man behöver lägga ner sin själ i (eller i alla fall ganska mycket tid). För det är en bra klassiker som man borde ha läst innan man dör.

Betyg 3

Emma, Jane Austen Albert Bonniers Förlag 2010 i översättning av Rose-Marie Nielsen


”Emma Woodhouse kunde nog anses höra till de lyckligt lottade i livet. Hon var vacker, klok och gladlynt.”

Emma som mist sin mor i tidig ålder bor med sin far som är en mycket ängslig och känslig man, hans trygghet är Emma, hon i sin tur älskar sin far så till den grad att hon bestämt att för egen del inte gifta sig. Men det hindrar inte henne från att smida äktenskapsplaner för andra, mest råkar hennes väninna och skyddsling Harriet ut. Först får Emma henne att tacka nej till ett frieri för att hon tycker att mannen är av för enkel börd. Skulle Harriet ingå äktenskap med en bonde skulle det uppstå problem för väninnorna att umgås, på grund av rangskillnaden, men också att Emma tycker att väninnan är värd något bättre. Emma har siktet inställt på kyrkoherden i byn, men han i sin tur har siktat in sig på Emma och det blir en stor chock för henne när det uppdagas.

Efter den betan försöker hon låta bli att fantisera allt för mycket över andras äktenskapsplaner, och inte styra den stackars Harriet på villovägar igen, med blandat resultat. Emma får kritik för sina förehavande av en kär vän till familjen mr Knightley, som för övrigt är den som kan tillrättavisa henne, en man hon respekterar. Emma är så upptagen av andras liv att hon blir blind för sin egen lycka. Men som i alla Austens romaner så ordnar det upp sig på slutet.

Det är en begränsad värld Jane beskriver, vad som händer i omvärlden vet vi inget om. Det kan tyckas trivialt att läsa om den engelska lantadelns förekommande med middagar, baler, visiter och utflykter, men som vanligt har Jane Austen med sin skarpsinnighet, humor och ironi skapat livlighet i sina karaktärer. Kanske är romanen om Emma inte den skarpaste i min smak, men Jane är en mästare på dialoger och kynnen, återkommande karaktärsdrag är att de är omständliga, ängsliga ,triviala och självupptagna många gånger till överdrift, men också några förnuftiga som styr upp. Austens huvudrollskvinnor är ofta egensinniga, de tänker själva, men kan ta goda råd och som Emma här tar till sig kritik och rannsakar sig själv. Man kan verkligen säga att Emma Woodhouse utvecklas efter hand. Egentligen tycker jag att de verkar ha ett rätt behagligt liv, att tillbringa dagarna med bildning, lite skvaller, promenader och en bal då låter rätt inbjudande, det är det där med giftermål då förstås.

Även om livet verkade rätt angenämt i den här kretsen så skiner allvaret igenom, hur viktigt det var att bli rätt gift, det var en social och ekonomisk konstruktion. För kvinnorna var det än mer viktigt, om ingen friare visade sig så var alternativet att arbeta som guvernant, eller på nådegåvor från släktingar. Det var inget som Emma bekymrade sig för, men Jane Fairfax i romanen led alla kval för den framtiden.

Jane Austen lär ha skrivit att i ”Emma” ville hon skapa en hjältinna som ingen utom hon själv kommer att tycka särskilt mycket om. Till en början häller jag med, men en människa som arbetar med sig själv måste man beundra. Att leva för att engagera sig i andras liv och styra om är ingen bra livsfilosofi, det kan bli oanade konsekvenser.

Betyg 3