Edgar Freemantle försöker återhämta sig efter att ha krossat halva huvudet och halva kroppen i en byggolycka.Så här långt har det inte gått bra alls. Det har snarare gått åt helvete. Okontrollerbara raserianfall har fått hans hustru att lämna honom och resten av livet känns helt meningslöst. Han bestämmer sig att ta sitt liv men blir övertalad av sin läkare att vänta. För sina döttrars skull bör han vänta åtminstone ett år och under den tiden resa bort och göra något han tycker om. Edgar Freemantle tycker om att måla. Så han hyr ett hus i Duma Key och där börjar han måla. Och han var betydligt bättre på att måla än han mindes. Han målar inte bara bra, utan genialiskt. Väldigt snabbt har hans alster jämställts med stora mästares. Och han målar inte bara genialiskt, han målar sådant han inte borde veta och sådant som ännu inte hänt. Han målar till och med sådant som händer - för att han målat det.
Och han målar en båt med en mystisk kvinna. Och han målar den om och om igen och för varje gång kommer den närmre och den bär med sig en mörk gammal hemlighet.

Duma Key tillhör de av Stephen Kings böcker där människans inre står i fokus. Visst finns det farliga monster, övernaturligheter och skräckmoment - men det är i min mening inte det som bär denna bok framåt. Det är inte skräckens klassiska dramaturgi som ligger till grund här, utan den oförutsägbara - men fullständigt övertygande - dramaturgin i att följa en människa i förändring.
Precis som det ska vara i en riktigt levande bok är det inte självklart vad som är huvudtemat eller den "riktiga" tolkningen. Jag ser en historia om språkets betydelse. Hur människan formar sin tillvaro genom de ord man sätter på olika saker och känslor - och vad som händer när man förlorar sitt språk. Det är också en historia om att hantera djup sorg. Att förtvivla. Att försöka förstå. Att hitta mening när livet känns meningslöst. Att bli hel när man varit trasig.

Jag läste denna ljudbok på engelska och den lästes in med en perfekt blandning av krass hårdhet och mjuk ömhet av den amerikanske skådespelaren John Slattery.

Betyg 4

Läser i Aftonbladet om den rosade svenske författaren Jonas Ajvide Lindqvist om hur han beskrivs som en författare som bjuder läsaren på mystik, skräck och spänning. Jag tänker: Okej, men det kunde ju också vara Stephen King som beskrivs med dessa ord. Jag vet inte hur mycket Lindqvist influerats av King men oavsett "hajpen" (eller hur man ska uttrycka det) kring den svenske författaren så förtjänar King under 00-talet av lyftas fram och rosas och inte klassas ner som kiosklitteratur daterat nån gång under 1980-talet. King är en strålande prosaist som inte viker från sin tematik eller sin intrig. Han har en berättelse att berätta. Duma Key är King i högform och kan faktiskt mätas med hans klassiska alster och detta efter mer än trettio år som professionell författare. Stort.

Betyg 4

Mycket psykologisk och spännande bok. Det jag gillar med King är att han skriver så man inte riktigt vet om det är verklighet eller karaktärens fantasi. Den är otroligt målande, ett av Kings bästa verk enligt mig.

Riktigt, riktigt bra.

Betyg 5

Lurig bok. Stephen King är en enastående berättare och här visar han stundtals mästartakter. Men storyn är som ett avsnitt av Twilight Zone.

Medan jag läste den blev jag uttråkad och rastlös, men intrycken växer liksom med tiden. Med lite distans måste jag erkänna att den gjort avtryck. Det är lite som en motsats till pop-författare alá Dan Brown som griper tag för stunden för att sedan dunsta bort totalt.

"Duma Key" är bitvis fantastisk men jag tyckte det gick överstyr till sist.

Betyg 3

En av det bästa böcker jag har läst.Den var kuslig emellanåt.
Slutet var lite rörigt men boken håller bra klass.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)