Louise och Fredrik är väldigt lyckade. Han är en arkitekt i ropet, med ständigt nya iögonenfallande projekt. Louise passar perfekt vid hans sida. Konstigt nog är en av dem konstant otrogen.
Parvaneh från Esfahan blir misshandlad av sin man, och gör det som ingen hade trott. Hon måste bara få vara för sig själv ett litet tag. Vara sig själv. Men så träffar hon en annan man som gör det svårt att vara ensam.
Lena är gift med Janson. Hon är beredd att ge upp hela sitt liv för honom. Och det har hon fått göra också. För Janson spelade en gång bort det de hade. Hon tror att han har slutat, men Janson vet ju hur man ska vinna.
De lever i samma stad. Då och då stöter de ihop. Att säga att deras vägar korsar varandra vore att ta i. Så ser det inte ut i livet. Men de bor ju faktiskt under samma himmel. Och ibland får de syn på den.
Torbjörn Flygt återkommer nu med en rik roman om tre kärlekar, i ny och nedan. Precis som den Augustprisbelönade Underdog är detta en roman som är ett tvärsnitt av vår tid lika mycket som den är en skarpsynt gestaltning av enskilda öden i olika hörn av samhället.
Utdrag ur boken:
Rezvan tittar upp mot''han'', långe Gustav igen. ''Tror do jag vet inte vexla betyda? Vad do tar mig får? Do till mig talar som ett barn. Ser jag ot som barn?
Gustav ryggar tillbaka. ''Nej, mem förlåt.''
''Ser jag ot som en bankdirektår? Ska du vexla-gå till bank.
Ska ni ha nåt-bestell. Annars ot''!
Rezvan har blivit högröd i ansiktet, de svarta ögonen glöder.
Men Gustav ger sig inte, inte han heller. Han biter sig kvar i förnedringen.
'' Ta det lugnt nu, va''