En gammal Cheva kryssar sig långsamt och vingligt fram mot Bill Hapscombs Texaco-mack i Arnette nära Houston, Texas. Den ostadiga färden slutar med att bilen kör rätt in i macken, totalramponerar den och slutligen blir stående. I bilen finns en svårt sjuk man, hans döda hustru och barn.
Det är så mardrömmen börjar. På några veckor slås hela civilisationen ut av en "superinfluensa". Städer stinker av ruttnande kroppar, vägarna är oframkomliga, fulla av havererade fordon med döda passagerare, som försökt fly undan farsoten. Världen har stannat.
De få överlevande, bedövade av sorg och fasa, vet först inte om varandras existens men så småningom bildas mindre grupper. Då kommer drömmarna, onda drömmar och goda drömmar som, utan att dessa övergivna och förvirrade människor själva vet hur, leder dem och samlar ihop dem på två olika ställen på ömse sidor om Klippiga bergen.
Två samhällen uppstår: ett i öster, Frizonen, där man försöker bygga upp det gamla samhället under demokratiska former, och ett i väster under ledning av "den svarte mannen", vars första och viktigaste mål är att förgöra Frizonen. Det drar ihop sig till den stora och avgörande striden mellan det goda och det onda...
Pestens tid anses vara en av Kings bästa böcker, läst och uppskattad, inte bara av skräckälskare, runt om i världen.
Utdrag ur boken:
"Ditt blod är i mina händer.."
Någon ryckte till hårt i säcken och fick hennes hjärta att ta ett skutt.
"Hallå där!" tjöt hon med sin spruckna och förskräckta gamla röst.
När hon slet åt sig säcken blev det en liten reva längst ner.
Det hördes ett lågt, morrande ljud. Hopkurad på vägkanten, mitt mellan gruset och majsen, stod en stor brun vessla. Dess ögon rullade mot henne och glimmade röda i månskenet. Ännu en vessla kom fram till den. Och en till. och ännu en.
Hon såg bort mot andra sidan vägen och upptäckte att den var kantad av dem, och deras elaka ögon såg forskande på henne. De kände vittringen av hönorna i säcken. Hur kunde så många av dem ha smugit sig på henne?
"Ditt blod är i mina händer."
En av dem rusade fram och slet i säckens botten.
"Hallå där!" skrek hon åt den. Vesslan pilade iväg och såg ut att flina mot henne med en tråd från säcken mellan framtänderna.
HAN hade skickat dem - den svarte mannen.
Skräcken omslöt henne. Nu var de hundratals, grå, bruna, svarta, och allihop kände de lukten av höns.