Maoisterna var en av de stora vänstergrupperna under sextio- och sjuttiotalen. De hade egna organisationer som KFML/SKP och Röd ungdom, och de strävade efter - och lyckades ofta - ta ledningen över andra rörelser, såsom FNL-grupperna, Folket i Bild/Kulturfront, fackföreningar och hyresgäströrelsen.
Maoisterna hade över femtio bokhandlar i landet, veckotidningen Gnistan samt bokförlaget och skivbolaget Oktober. I denna rörelse inledde många av dagens mest mediala personer sina karriärer: Robert Aschberg, Jan Guillou och Göran Rosenberg, för att nämna några. Men lika hastigt som den maoistiska rörelsen i Sverige levde upp i slutet sextiotalet, lika snabbt dog den.
Lars Åke Augustsson och Stig Hansén har skrivit en personlig berättelse om varför de drogs till den maoistiska rörelsen och varför den mötte sin undergång. De har nu, trettio år senare, både ledande och fotfolk och intervjuat dem om hur livet i rörelsen gestaltade sig. Vad tänkte man och vad hoppades man på?