En inte särskilt rolig eller ögonöppnande satir/allegori om politiska möten och processer. Det är nog meningen att det skall vara humor, men jag drar aldrig på mun. Djurens kongress på Skanden är ett riksmöte för något politiskt (socialdemokratiskt?) parti.
Jag har tidigare stött på Jersild och gillar verkligen "Babels hus" och "De ondas kloster". Men i en barnbok av honom som jag läst, stör jag mig på hans styltiga repliker. I den föreliggande romanen har jag samma invändning; särskilt när djuren konverserar varandra känns det konstruerat, oäkta.