En stark och drabbande ungdomsroman om att vara sjutton år och ha en farmor som man älskar, en farmor som kanske kommer att dö. Och om en saknad efter en pappa som gick bort för många år sedan som nu tvingar sig på igen. Men också om kärlek och fotografier. Om att tycka om någon på håll och vara för rädd för att ta kontakt, men ändå till slut kollidera med varandra. Hur ett kort möte kan bli ett litet hål i mörkret och kanske en öppning.
Ingrid Olsson skriver sparsmakat och poetiskt. Här visar hon ännu en gång att hon är en mästare på att fånga unga människors känslor!