Jag tycker det var trevligt att läsa denna bok eftersom jag får den känslan att det kan vara Ok att vara sig själv och ägna sig åt sina intressen även om omvärlden inte gillar det. Iallafall så gör Tove Ditlevsen det, även om också hon verkar plågas endel av viljan att vara "normal". Själv har jag ofta dåligt samvete när jag inte följer normen, man tror att man måste göra sina föräldrar glada etc..
Livsval värderas inte utan hon bara säger rätt och slätt som det är vilket är väldigt skönt och befriande för oss andra lite udda existenser. Det handlar mycket om relationen till familjen, syskonen och föräldrarna och ens barndom. Hur man är bunden till detta och både tycker om dem och inte.