Livslinjer har fyra berättarjag, som alla fyra är sex år gamla, vilket är fullkomligt absurt eftersom dessa barn tänker tankar som skulle vara avancerade även för brådmogna elvaåringar.
Boken har en omvänd kronologi, så att den senaste generationen berättar först och sedan går man tillbaka en generation i taget. Också detta stör mig, eftersom det är mycket som är höljt i dunkel, och när dunklet till slut blir upplyst, behöver man nästan läsa boken igen för att se vad det nu var som jag tidigare inte kunde förstå.
Ändå innehåller boken flera givande avsnitt och därför får den ändå en mycket mager trea.