Det första jag läser av Vallgren och jag måste nog säga att det ger mersmak. Normalt tycker jag att romaner som består av parallella historier inte fungerar så bra, man tenderar att föredra den ena före den andra. Och visst är berättelsen om Kunzelmann d ä mer intressant än den om d y men det går ändå ihop på slutet. Bra flyt i språk och tempo, intressanta inblickar i konstförfalskning och homosexuellas villkor i tredje riket.

Betyg 3

En mäktig krönika om far och son Kunzelmann. Boken handlar om sonens sökande efter sanningen om fadern, och den sanningen är märklig. Författaren ger en svidande kritik åt dagens samhälle, även om han inte tycker det var mycket bätrre förr. Det märkliga i boken är hur olika far och son var.

Betyg 4

En mycket ojämn roman. Jag måste ändå rekommendera den, därför att berättelsen om Kunzelmann den äldre är så intressant och underhållande. Avsnitten om den yngre har sina satiriska poänger men är i stort sett för långa och tråkiga och bitvis nästan äckliga. Jag skumläste mycket i boken.

Betyg 4

Vallgren har skrivit en gedigen krönika om far och son Kunzelmann och deras respektive problem. De är lika, men kanske mer som spegelbilder än som porträtt, det ger dynamik. Men visst är historien om Kunzelmann den äldre mycket intressantare än den om sonen. De delar av romanen som utspelar sig i modern tid är skrivet med en forserad humor (när det är som sämst), vilket dock vägs upp av andra samhällskritiska delar som känns igen från "Herr Bachmanns broschyr".

Jag hade väntat mig lite mer av Vallgren, särskilt kompositionen är ospännande, och jag hoppas att hans nästa kommer bli bättre.

Betyg 3

Hur följa upp en roman som blivit Augustprisad och allmänt ihjälkramad av såväl kritiker som publik? Carl-Johan Vallgren gör det genom att skriva en berättelse som tar oss långt bort från allt vad döva dvärgar heter. I Kunzelmann & Kunzelmann får vi i två till varandra sammanlänkade berättelser följa far (Viktor) och son (Joakim) Kunzelmann och deras bedrägerier. Fadern är berömd konservator och, som det snart visar sig, konstförfalskare av stora mått. Detta medan sonen är en svårt skuldsatt hedonist som sedan flera år levt i en spiral av lögner. Viktors plötsliga död visar sig bli starten på resa som för läsaren tillbaka till i tid och rum, till mellankrigstiden, andra världskriget och så småningom tillbaka till dagens Stockholm.

Inledningsvis måste jag säga att jag beundrar Vallgrens djärva ansats - att berätta en tudelad familjekrönika– en krönika som dessutom utspelar sig på olika tidsplan – kräver mycket av sin författare. Det har förvisso gjorts många gånger förr, men är fördenskull ganska ovanligt. I alla fall i den svenska (populär-) litteraturen. Svårigheterna är många – trådar ska sys ihop, tempo harmoniera och sist men inte minst: Alla delar ska kännas angelägna och intressanta. Det är här som Kunzelmann & Kunzelmann dessvärre fallerar. Enligt min mening är den dominerade historien, den om sonen Joakim Kunzelmann, en ganska trist, långdragen och bitvis motbjudande utläggning om vad som händer när frosseriet tar överhanden. Förvisso finns vissa ljuspunkter, exempelvis då diverse vämjeliga kändisar med träffande ordstävs kläs av inpå bara mässingen, men allt som oftast fylls sidorna av en ”Lundellsk” pladdrighet som kryddats med diverse kvalmiga pornografiska excesser. Det är synd för den andra delen av historien, den om Viktor Kunzelmann, är riktigt bra. Här är formatet koncentrerat och berättandet uppbackat av en gedigen research. Personligen hade jag föredragit att den här delen av boken varit den tongivande, faktum är att Joakim Kunzelmann med fördel hade få kunnat tacka för sig redan efter bokens första del. Då hade vi istället haft att göra med en bok av toppklass.

Avslutningsvis, jag kan inte låta bli att reta mig på att Vallgren återanvänder sina sedvanliga skådeplatser; barndomsstaden Falkenberg, tillflyktsorten Tyskland och den nuvarande hemstaden Stockholm. Det hade inte behövts.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

carl-johan Vallgren är en favorit. Men denna bok blir jag lite besviken över.

Betyg 3

Jag måste också som många av ovanstående recesenter tycka att boken om Kunzelmann d.ä. är mest intressent. Jag tycker till och med att den är väldigt intressant. Temat om de homosexuellas utsatthet i Nazityskland har gett mig ytterliga kunskaper och insikter om den aktuella tidsepoken och har inspirerat mig till ännu mer läsning. Jag kunde faktiskt varit utan den många gånger groteska paralellhistorien om hans son. Den hade kunnat komma in ändå, fast i mindre omfattning.

Betyg 3

Viktor Kunzelman, den internationellt respekterade konstkännare och konservatorn, hiottas en dag död framför en ofärdig tavla i sin ateljé i Falkenberg. Tavlan är en mycket välgjord kopia av den kände skagenmålaren Kröyer och skulle inbringat stora summor om den varit äkta. Som det otalet tavlor som Viktor under åren köpt och förmedlat...

Sonen Joakim Kunzelmann tar emot budskapet om faderns död med blandade känslor. Delvis sörjer han sin far som han älskade, delvis gläder han sig åt arvet som i ett slag kommer att förvandla hans skulder och miserabla liv till ett välbärgat fritt liv.
Därför kommer det som en obehaglig chock att Viktor före sin död förstörde nästan alla sina tavlor, och de som inte förstörts är sannolikt falska.
Viktor träffar faderns hemliga kollega som beställt förfalskningar av fadern under alla år, ända sedan de under andra världskriget hankade sig fram genom att förfalska frimärken, autografer och konst.

Härifrån delas boken upp i två parallella historien. I den ena får vi följa Viktors liv med tonvikt på sin gryende homosexualitet och nazitysklands syn på detta. Hur han först klarar sig genom svårigheter genom att driva en verksamhet som säljer mycket skickligt förfalskad konst men sedan bli påkommen och sänd till arbetsläger. I den andra historien får vi följa Joakim i modern tid som faller djupare och djupare ner i depraverat leverne och moraliska tvivelaktigheter.

Kunzelmann & Kunzelmann verkar ha som ambition att i så många vinklar som möjligt belysa ärlighet och lögn och dessas konsekvenser. Viktor blir en enastående förfalskare som ljuger om konstens ursprung, samtidigt som han homosexuellt lever bakom en fasad av heterosexuell normalitet. Joakims hela moralbegrepp är fullständigt ur led och han tar varje chans att klara sig undan utan några betänkligheter att ljuga och bedra.
Om boken kommer fram till något annat än att det nog inte är riktigt bra att ljuga men ibland måste man för att överleva - det vet jag inte. Dock förlorar historien mycket på att temat har fått sådant tydligt fokus. Berättelsen om den förfalskande Viktor under nazismens skugga är mycket läsvärd. Lika värd att lägga ifrån sig är den burleska porno-putslustiga historien om Joakims dekadenta leverne. Det är som att ha tagit några kapitel ur Jonathan Lithells "De välvilliga" och varvat dem med några noveller från en porrtidning. Resultatet är mycket sämre än det kunde ha blivit, men fortfarande bra nog att ge en spännande läsning.
Överambitiöst som snubblar på eget ogenomtänkt grepp.

Karl-Johan Wallgren läser själv in sin bok och har inte mycket att anmärka på detta.

Betyg 3

Den här boken gör mig glad. Historien är genomtänkt, och lustfyllt skriven.
Man känner redan från början med Viktor medan Joakim förefaller omåttligt otrevlig. Men historien utvecklar sig vindlar sig fram genom de bådas livsöden, och det blir aldrig tråkigt.

Betyg 5

Det här var min första bok som jag läste av Vallgren och jag blev väldigt positivt överraskad.

Den bästa delen är den som handlar om Viktor Kunzelmann, väldigt fascinerande läsning om de homusexuellas liv under andra världskriget i Tyskland. jag tycker också att den är hemsk på ett vis, det verkar som det var så lät att skapa en ny identitet och aldrig bli upptäckt.

Tyvärr så handlar boken väldigt mycket om målning och många uttryck är främmande och gjorde den stundtals väldigt svårläst.

I övrigt var det en väldigt bra bok. Längtar att få läsa fler böcker av den mästerlige Vallgren.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Min första Vallgren, inte den sista.
De två parallella historierna är olika och det ger ett ojämnt intryck. En bok om förfalskaren Viktor hade varit gripande, en bok om sonen Joakim hade varit underhållande. Nu blir det en mix som inte riktigt slår an.
Den mystiska konstvärlden är en bra plattform för kompletta berättelser men för mycket detaljer drar ner läsvärdet.

Betyg 3