Från klarhet till klarhet. "Mannen utan öde" följs av "Kaddish för ett ofött barn" och trilogin fulländas slutligen i "Likvidation". Kertez sista roman brinner och genom ljuset från lågorna luckras chiffret i hans tidigare historier upp. Berättelse på berättelse på berättelse i så många lager att man till sist inte vet vart den börjar eller slutar och det spelar egentligen ingen roll. Den första boken var likgiltig, en kylig beskrivning av Kertez överlevnad (?) i Auschwitz. "Kaddish för ett ofött barn" visade oförmågan att leva i en värld där ondska finns och måste finnas för att godheten ska vara definierbar. Skriven på samma sätt som en judisk klagan för de döda skilde denna bok sig från "Mannen utan öde", genom att vara abstrakt men ändå smärtsam. Varje ord har taggar. Varje bokstav så vass att man kan skära sig på den. Det är en gammal men ung man som upprepar sin bön om och om igen. Han kan inte sluta och han kan inte fullgöra sin plikt på jorden. Inte låta sina arvingar bli såsom sandkorn, eller fler än stjärnorna på himmelen. Han dog innan han borde födas. Föddes trots att han visste att han var död. Kvinnan vid hans sida gör gagnlösa försök att få leva ett liv tillsammans med Honom som är ett liv. Men allt är så abstrakt att vi liksom Gud slutar lyssna på mannens klagobön. Vi vänder bort blicken och låter Mannen göra detsamma. I "Likvidation" där den närmaste vännen blir besatt av att förstå sin väns självmord, men viktigast av allt hitta manuskriftet till den bok som kan förklara allt som hänt. Närmast avgrunden, men ändå så långt ifrån. Hur kan man leva i frihet när friheten är ett fängelse som kallas livet? Varför gömde mannen undan sitt livsverk innan han tog livet av sig?

I de flammande lågorna som boken, livet och författaren själv tycker han hör hemma hos drivs berättelsen till sin fulländning. Det fanns ett Auschwitz. Det fanns liv och det fanns död. Endast de levande kan välja döden. Trilogin Mannen utan öde, Kaddish för ett ofött barn och Likvidation får av mig en stark femma i betyg. Den kan läsas fristående, men först när alla delarna förs tillsammans får läsaren den uppenbarelse som leder till klarhet

Betyg 4