Alla har något slags förhållande till det som en gång kallades Svenska Folkets Järnväg, som på många sätt förändrade Sverige. Rallaren kom med en vision om framtiden, järnvägen skulle föra moderniteten och upplysningen ut i byarna. Järnvägen blev också en grundräl i bygget av det moderna Sverige.
För vissa är järnvägen något att ständigt klaga på, för andra har den inneburit en långvarig, välvillig, rent av ömsint relation. Resandet med tåg erbjuder en plats för förväntningar, möten överraskningar och minnen. De som lever med järnvägen, som resenärer eller anställda, har mycket att berätta. Det har avsatt många spår i svensk litteratur, ända från August Strindberg, som skrev satiriskt om en järnvägsinvigning till dagens yngre författare som Kristoffer Leandoer, Lena Kallenberg och Joar Tiberg.
Här presenteras texter med motiv från järnvägens uppkomst, där Sara Lidmans Järnbaneepos är ett storverk det lyser om, till dagens hårdslimmade intercitytrafik.