En dramatisk skildring där mor och dotter sätter hela sitt liv på spel, för kampen om friheten
Boken utspelar sig på 80- talet, i dåtidens Iran. Den är också baserad på en sann verklighetshistoria. I boken så får vi följa Betty Mahmoody, hennes 4 åriga lilla dotter Mahtob, och hennes make Moody. Moody har många olika kulturer bakom sig, och Moody slits starkt emellan sin muslimska kultur, och sin amerikanska. En dag följer Både Betty och Mahtob med Moody, något motvilligt och med ett uns av rädsla, med honom på planet , för en 2 veckors lång semester i Teheran, där de ska besöka Moodys släkt . Väl nere i Iran så blir Bettys misstankar om ett fängslande liv nere i Iran sanna, för väl nere i Iran meddelar Moody för sin fru, att de inte ska återvända igen:
`` Du är här för resten av livet. Begriper du det? Du kommer inte att lämna Iran. Du ska stanna här tills du dör´´.
Betty är plötsligt en fånge, utan några som helst rättigheter som kvinna, och för Betty och Mahtob rasar nu hela livet samman, och de får nu leva med den nye Moody, den fanatiske iranska mannen, som med våld kan få de att göra precis som han vill. De får nu vänja sig vid en vardag där chador hör till den vanliga klädseln, där renlighet är något som man aldrig har hört talas om, och där mannen står som överhuvud och har rätt att behandla sina kvinnor och barn precis som han vill. I boken så får vi följa Betty och Mahtob i kampen om att komma tillbaka till hemlandet Amerika och friheten , där de till och med är beredda att offra sina liv på kuppen, för att komma ur den fanatiske mannens grepp. Men Oavsett vad som händer så vet Betty att hon aldrig skulle klara sig utan sin dotter.
Man finner lätt karaktärernas egenskaper i boken. Betty, modern, som kämpar i sin roll som amerikanska och kvinna, men som samtidigt övergår till ett liv som en iransk plikttrogen hustru, i en hoppfull plan om att en gång få lämna all den krigiska världen och den fanatiske fadern och maken bakom sig. Mahtob, som genom sina unga år snabbt får lära sig att anpassa sig till ett vardagligt liv i ett allt annat än hemtrevligt land, och i ett hem, där hennes en gång så vänlige och vördnadsfulle fader, istället kom att bli den allra största fienden för henne. Och så har vi Moody själv, som genom sina, enligt han, plikttrogna handlingar vill få sin familj att anpassa sig till ett liv i Iran, där han hoppas på att kunna försörja sig själv och sin familj, som den gode och välryktade läkare som han själv är.
Inte utan min dotter är en bok som griper tag i en från allra första början. Det är med både tårar, hopp, hat och förväntningar som man får följa Betty och Mahtobs traumatiska liv nere i det krigiska Iran, där modern b la får genomlida både misshandel och våldtäkt, i kampen om en ny frihet. Maken Moody och hans lika okänsliga släkt är personer som man genast känner avsky inför, och man kan inte annat än med spänning hoppas på ett bättre liv för den viljestarke modern, och hennes målmedvetna dotter. Denna boken är en mycket bra stark dramatisk skildring, som beskriver ett liv som omöjligt kan bli ännu hemskare, men samtidigt återkommer ofta små händelser i boken som ger en nytt hopp, och det gör att man får ännu mer intresse för den. Om jag skulle lägga till någon liten nackdel så är det nog hela perspektivet som läggs på Iran och dess folk. Alla personer är förstås inte likadana som Moody var, och även hela landet beskrivs som det sista ställe som någon kan tänkas bo på. Perspektivet som lagts på Iran har även fått kritik tidigare, och det är väl i stort sett den enda nackdelen med hela boken. Men enligt min mening är det en fantastiskt spännande och gripande bok, som alla borde ta sig tid för att läsa.