Enquist är en lisa för själen.
Ja, faktiskt. Trots det i stora stycken dramatiska innehållet i "Ett annat liv" lägger man den ifrån sig uppiggad. Och det beror inte enbart på att det ju går bra till sist (knappast en spoiler!). Enquist har sitt eget språk. Och sitt eget angrepp. Och de är lysande. Han balanserar fantastiskt på en tunn linje mellan att vara djupt tråkigt intellektuell, eller folkligt buskis. Men han är varken eller. Eller både och. Han vågar nämligen, mitt i sina beskrivningar om det hemtama i Västerbotten med sina typer och dialektala uttryck, sväva ut i långa intellektuella analyser över världspolitik. Eller idrottens roll i samhället. Och få läsaren att ta intryck av båda.
Jag tror ingen annan klarar det.

Betyg 5

”Varför började det så bra, och gick så illa?” Ja den frågan ställer sig författaren P O Enquist när han berättar om sitt liv. Han berättar om sig själv i tredje person, på det viset känns det som om han håller en distans till sig själv.

Det börjar i den urgamla mossövertäckta byn Hjoggböle, som han själv uttrycker det. Där var det kvinnorna som tog besluten eftersom männen oftast var ute på arbeten. Så man kan säga att han var uppväxt i ett matriarkat. Hans egen far hade avlidit när P O var liten, det gjorde att han fantiserade mycket om honom. Han fick bli hans resekamrat. När männen var hemma hade de möten vid mjölkbordet, det irriterade modern för hon tyckte det var ett ”världsligt sken”, nästan som teater, eftersom den verkliga makten låg hos kvinnorna i byn.

Enquist var ett snällt barn, så snällt att han hade svårt att bikta sina synder på lördagskvällen. Modern var religiös och höll hårt på det. Till slut fick han dikta ihop en synd bara för att ha något att bekänna. Hans moder bad för pojken att allt ont skulle besparas barnet och att han aldrig skulle komma ur i synd och särskilt inte i spriten.

Det gick bra för pojken både som student och idrottsutövare och så småningom även som författare. När han är 37 år står han på toppen av sin karriär och han frågar sig, ”Vad ska nu komma? Är det tomt? Är det nu det börjar?” Den fantastiska framgången ligger som en potatissäck på hans axlar, och något stämmer inte, något är fel.

Efter flera misslyckade försök att bli fri från spriten, bestämmer han sig, men hur gör man? Han börjar skriva på Kapten Nemos bibliotek och det gick plötsligt så lätt, han kunde fortfarande skriva. Han hade trott att han supit bort den förmågan och när han kände igen den visste han att han var räddad.

Det är en gripande berättelse, men på något vis känns det som om författaren håller ett visst avstånd från sig själv. Han beskriver sin moder och uppväxt med värme, men i andra delen med studier och arbete och skilsmässa och ny kärlek känns han lite distanserad. Kanske för att skydda sina närmaste. Hans problem kommer smygande utan att man som läsare riktigt märker det. Det blir inte för nära, inte förrän i tredje delen ”In i mörkret” då kapitulerar alla murar och man dras in i ”helvetet” och känner med alla sinnen hur han dras nedåt och till slut kampen tillbaka. Det är genom honom allt sker.

Som vanligt har Enquist ett underbart språk, det är kargt men samtidigt fyllt med kärlek och humor. Allra helst när han beskriver sin moder och använder hennes många utryck på riktigt västerbottenmål, det är så vackert som musik. Han är en sann konstnär.

Betyg 4

Enquist berättar om sitt liv i "Ett annat liv" i tredje person för att, som jag tror, det finns ett då och ett nu.
DÅ: en person som startade i lilla byn Hjoggböle utan egentliga förutsättningar och utan att förstå hur och varför, vann framgång på framgång, blev internationellt uppmärksammad, följde OS och politik mycket nära, bodde i många länder och var med om mycket fascinerande händelser. Efter många år av det levernet känns det som om Enquist tycker att det är tomt och meningslöst och han kan inte skriva längre.
Nu (som inte finns för att boken tar slut): Ett liv utan sprit där han skriver böcker för glatta livet igen. Då har han blivit jag.

Jag tycker att det är en mycket bra bok med ett härligt språk. Läsaren får följa Enquist genom ett fascinerande liv med mycket självutlämnande insikter. Boken är lättläst och faktiskt skriven i en glad ton.

Betyg 5

En hjältesaga. Endast de sista 100 sidorna är värda ett Augustpris. Måste erkänna att jag finner författaren ganska osympatisk.

Betyg 3

När huvudpersonen vaknar har en apokalyps inträffat - eller har han bara blivit galen? Svårt att veta. Trots en intelligent och spännande uppbyggnad blir romanen till slut lika svår att förstå som omslaget är att läsa. Och detta trots att huvudpersonen har det franska "fin" inristat i pannan.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)