Ett relationsdrama (?) som utspelar sig i "Suburbia", en förort till New York. Det unga gifta paret håller på att genomskåde det "tråkiga" medelklasslivet, och ser att de är på väg dit. Och gör vad de kan för att slippa bli blasé. Men så kommer (såklart) oförutsedda händelser och sätter käppar i hjulet.
Yates roman har precis filmatiserats. Och det är inte svårt att se den framför sig som film. Stora delar av historien bärs fram av repliker som är fint skrivna med stor träffsäkerhet. (Man kan undra hur de ter sig överstta.) Men andra saker är svårare att se filmatiserade, som tex de olika karaktärernas tankar, och författarens grepp att de (särskilt Frank) i förväg "spelar upp" en kommande konversation och/eller händelse. Trots att jag sällan fascineras av historier som enbart kretsar kring relationer människor emellan, gillar jag denna. Kanske för att flera av karaktärerna är mångfasetterade, ibland sympatiska, ibland inte. Som folk verkligen är. Och - inte minst - för att, åtminstone för den här recensenten, det var mycket svårt att förutspå intrigens vindling.
Jag får nog ta mig till en biograf och kolla in DiCaprio och Winslet.

Betyg 4

En bok med många sidor. Ibland fantastiska, korta beskrivningar som gör att man precis förstår en plats eller person, ofta små inflikade detaljer som gör historien mer levande. Tragiskt att det unga paret inte kan finna lycka i vardagen. Ibland komisk, oftare mörk och dyster. En historia som sätter sig. Jag hade gärna läst mer av historien ur Aprils synvinkel, men det hade kanske blivit för nattsvart. Som avslutning även en eloge till filmen som (förstås komprimerad) återger boken väldigt väl, med bibehållna händelser, bihistorier, repliker hela filmen igenom.

Betyg 4

Revolutionary Road, Richard Yates 1961, 1989. Nordstedts Stockholm.
Översatt av Kerstin Gustafsson. Omslag Arne Öström. Med förord av Richard Ford.

En roman om den amerikanska medelklassen. Det som från början ser idylliskt ut krackelera när man börjar skrapa på ytan.

Året är 1955 i ett sömnigt amerikanskt villaområde. Det unga paret Frank och April Wheeler med deras två barn är på väg i en nedåtgående spiral. April är en uttråkad hemmafru som hade tänkt sig ett annat liv. Likaså är det för Frank som blaserad sitter på sitt jobb och bara fördriver tiden, ett arbete som inte kräver hans engagemang. Man kan säga att de är uttråkade i sitt liv, i sitt äktenskap. De lever i ett självbedrägeri i en förort som håller verkligheten på avstånd.

Samtidigt som de själva är de där förortsmänniskorna så tar de avstånd från dem. De vill stå över allt det där, men kommer i slutändan fram till att de är de där människorna.

April försöker att vända tristessen och förverkliga sin plan att familjen ska ge sig iväg till Paris, att börja ett nytt liv långt från Revolutionary Road. Hon kan börja jobba och Frank kan ta det lugnt och börja fundera på vad han egentligen vill göra. De börjar planera och för ett tag lever de lever upp och Frank börjar förställa sig att det han gör i sitt nuvarande liv, gör han för sista gången.

Det är mycket en relationsroman, men också en roman om det amerikanska förortslivet. Hur allt ser så idylliskt ut på ytan. Fruarna som pysslar hemma och männen som åker till sina tråkiga arbeten och när de kommer hem på kvällen är det kanske drinken som hägrar mer än frun. Grannar som umgås bara för att de inte har något bättre att göra, för att sedan hitta fel på varandra. Undertonen är, är det här allt!

Yates använder sig av isbergstekniken. Han berättar om förortslivet, dess människor och tomheten som anas. Man har en känsla av att under ytan jäser det och att det är på väg att hända något. Yates är lysande på dialoger och att beskriva tankar. Det är en roman som beskriver möjligheternas Amerika, men också om pressen som skapas när man har alla möjligheter att bli något och inte tar den utan istället låtsas.

Jag tycker om den här romanen, fast jag emellanåt kan tycka att den blir lite enahanda, men det var absolut värt att läsa denna generationsroman av som han kallades ”författarnas författare

Betyg 3