Bitvis burlesk, bitvis genial och bitvis ganska trist. Så väljer jag att beskriva Selma Lagerlöfs omtalade debutroman ”Gösta Berlings saga”. Verklighetsbaserade släktkrönikor blandas friskt med folksägner och skrönor från den värmländska landsbygden på ett, får jag säga, högst intressant sätt. I ärlighetens namn tycker jag dock att utsvävningarna blir lite väl tilltagna emellanåt. Att berätta flera parallella historier på en och samma gång är en välprövad och svår berättarkonst som i sina bästa stunder kan göra en berättelse extra fängslande. I det här specifika fallet anser jag emellertid att det enbart leder till att den intressanta förgrundshistorien om den dekadente prästen Gösta Berling rycks sönder. Det är tråkigt eftersom jag tycker att det är just beskrivningarna av Berlings levnadsöde som är de mest fascinerande och intressanta.

Betyg 3

Bokens huvudperson är den avsatta prästen Gösta Berling, som kommer till herrgården Ekeby en julnatt och blir en av de tolv kavaljererna som bor där.
Gösta är en underbar poet som fångar kvinnor genom sina ord till dom, och det är han som blir kavaljerernas ledare när de gör uppror mot vardagslivets tristess.
Deras största dröm är att göra livet till en enda lång och sorglös dans, där endast instrument, middagsbjudningar, alkohol och kärlek är inblandat.
När majorskan, som varit Ekebys ägare en lång tid blir avslöjad med att ha ingått en pakt med den onda Sintram, som sägs vara skickad av djävulen, blir hon bortförd från Ekeby och döms till att bli en tiggarkvinna.
Kavaljererna får Ekeby i sin ägo och genast börjar kalaset.
Gösta får många kvinnor förälskade i sig, men han krossar allas hjärtan i tron om att han inte är god nog åt dom.
En natt, ett år efter att Gösta kommit till Ekeby lovar han bort sitt liv och sin själv till Sintram mot en plats där han kan få inre frid utan samvetskval och plågor.
Han vandrar villrådigt iväg för att finna sig en plats i skogen där han kan lägga sig ned för att dö, men en tanke hindrar honom.
Kärleken, kärleken till hans senaste förälskelse som blivit hans fru och kärleken till majorskan som varit som en mor för många av kavaljererna på Ekeby.
Han bestämmer sig för att återvända till det vanligt livet och han beslutar sig för att leva som en vanlig bonde.
Han går tillbaka till Ekeby, där han möter majorskan på sin dödsbädd omringad av de andra kavaljererna.
Eftersom Gösta aldrig tog sitt liv blev Sintram förgrymmad och han tar istället majorskans liv och hennes själ.
Precis innan hon ska, skänker hon Ekeby till Gösta och hans fru och det är det absolut sista Gösta vill.
Han tvivlar på att han kan leva ett anständigt liv bland de andra kavaljererna och med Ekebys rikedom i sin ägo.


Jag avslutar denna recension med nedanstående citat från
Sven Delblanc
”Selma Lagerlöfs debutbok är också en stor dikt”

Betyg 4

mycket bra

Betyg 4

håller med stigh, bitvis tråkig, men till stor del mycket bra berättarkonst. det var i slutet av romanen jag verkligen började tycka om den. rörigt ibland med många utsvävningar och nya karaktärer att stifta bekantskap med. trots detta, en debutroman som förtjänar sin plats i vår litteraturhistoriska kanon.

Betyg 4

Denna bok slår allt den bittre galningen Strindberg någonsin lyckades krama ur sin penna. Lagerlöf är vår största författare genom tiderna.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Gösta Berlings saga

Gösta Berlings saga handlar primärt om kampen mellan gott och ont. Den bestämda och stränga majorskan på Ekeby samt kavaljererna har ingått avtal med djävulen, via Sintram, vilket får stora konsekvenser för hela bygden. Kavaljererna övergav sin matmor då de ansåg att hon hade fört dem bakom ljuset då en kavaljer varje år offras till djävulen, via Sintram, för att majorskan ska få behålla Ekeby. Av den anledningen skrev de avtal med djävulen, via Sintram, om att få makten över Ekeby.

Majorskan representerar den lutheranska moralen där arbetet är en plikt och kavaljererna representerar motsatsen, dvs. arbetsskygghet och parasitism. Majorskan personifierar även nackdelarna med den lutheranska arbetsmoralen där arbetet blir livets mening. Hon har också den nackdelen att hon tillåter kavaljererna att leva gott på hennes arbete. Samtidigt får man en viss sympati för kavaljererna då de är ganska sympatiska och förtroendeingivande. De talar väl och agerar ridderligt. Men på sikt leder deras livsstil till stagnation och recession. De är inget att lita på när det väl gäller.

Gösta Berlings största problem är inte att han är oälskad utan alltför älskad av alltför många. Kvinnor faller pladask för Berling och detta leder till ett antal äktenskapsbrott. Berlings andra svaghet är alkohol vilket var den synd som fick honom att falla från prästämbetet. Men med hjälp av katastrofer och människor som börjar ställa krav börjar Berling sin färd mot botgöring.

Gösta Berlings saga visar en intressant spänning mellan det goda och det onda, men samtidigt är den lite väl omständlig och alltför långtråkig. Det finns ingen tydlig rak linje genom berättelsen då Lagerlöf gör alltför många utsvävningar. De mystiska övertonerna och de övermänskliga inslagen gör boken bitvis löjlig. Långa miljöskildringar drar också ned boken.

Lagerlöf, Selma: Gösta Berlings saga, SLF tal och punkt AB, 1995, (1891)

Betyg 2

Gösta Berlings saga rusar iväg med läsaren som i en galen och drömlik löpningstävling. Upprepningarna i början på kapitlen eldar ytterligare på medan de poetiska formuleringarna gör det lätt att bara flyta med. Detta ger hela boken en drömlik och sagoaktig stämning som snarast får mig att tänka på sagorna i Tusen och en natt.

Jag har hört både Astrid Lindgren och Tove Jansson läsa högt ur sina egna böcker. Jag skulle också vilja höra Lagerlöf. Hennes böcker är väldigt personliga och ger en klar bild av henne som människa. Jag kan nästan höra i mitt huvud en sådan röst som jag känner att Lagerlöf hade.

Alla kapitel i Gösta Belings saga börjar på nytt från noll med en inledning som först inte verkar ha något med kapitlet att göra, men sedan änså får det. Trots att varje kapitel är en ny episod hänger de alla ihop. Alla för de mot samma mål, också när de handlar om någon annan, att ge läsaren en bild av Gösta och av det galna året då kavaljererna härskade på Ekeby.

Slutet verkar först bli rätt så menlöst och hänger inte stilenligt ihop med resten av boken eller med Göstas personlighet. I sista stund räddar majorskan det hela med ett litet utbrott och berättelsen kastar av läsaren och rusar vidare just när den nått rätt plats.

Gösta Berlings saga beskriver de starka krafterna kärlek, glädje, ondska, sorg och galenskap. I boken är kärleken den bärande kraften som övervinner allt. Älskar man inte kan man inte leva. Allt har berörts av kärlek. Lagerlöf tror på kärleken som ett bevis mot materialismen. Trots att materialismen gör anspråk på sanning är den en falsk tanke. Redan det att kärleken existerar förnekar att allt bara är materia.

Glädje och sorg är egentligen inte så olika. Känslan är ganska lika och utan varandra kan de inte finnas. Likgiltigheten är ett gift som förstör människor utan mål. Grevinnan Märta i boken är ett utmärkt exempel på en normalt god människa som blir likgiltig och trött på livet och för att få någon känsla blir rent ond och senare galen.

Ondskan är en iskall och förlamande kraft som tar bort all glädje och allt gott. Ondskan är väldigt tydlig i Gösta Berlings saga förkroppsligad av djävulen och den onde godsägaren Sintram. Jag tycker att det är farligt att ge ondskan en själ. Ingen är genomgående ond, men i oss alla finns ondskan, eller åtminstone litet brist på godhet. Galenskapen är alltid nära men där ondskan finns finner man alltid också galenskapen i Gösta Berlings saga.

Naturbeskrivningarna är underbara. Vanligtvis brukar jag tröttna när författaren alltför länge dröjer vid skogar och sjöar men nu skulle jag nästan ha velat ha mera av det. Lagerlöf ger naturen liv och en själ, den blir mer levande än människorna som alla är mer eller mindre halva.

Det är svårt att inte tycka om Gösta Berlings saga. Lagerlöfs text är så varm och fyllig. Att läsa Gösta Berlings saga är som att krypa ner i en varm säng med ett tjockt täcke av lämplig tyngd. Som i de flesta sagor är handlingen ändå inte lika stark som själva stämningen och orden. Lagerlöf kan verligen berätta sagor och denna saga är en av de mest fantastiska som berättats. Gösta Berlings saga har precis rätt mängd spänning, kärlek, fart och lugn för att göra läsandet till en behagaglig och intressant upplevelse.

Betyg 4

Nobelprisvinnaren Selma Lagerlöfs debutroman från 1891 doftar magisk realism med sina naturbeskrivningar och övernaturligheter som beskrivs på ett sådant sätt att gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut. Eller för att använda Semas metafor; hur ska fantasiens jättebin komma in i verklighetens kupa?
Vi får följa Gösta Berling och de andra kavaljererna på Ekeby gård i Värmland under ett år i början av 1800-talet. Vi möts av glädje och sorg, ont och gott (är Sintram jävulen själv eller är han bara en mkt ond människa?) vi får se varierande moral och dess konsekvenser. Kavaljererna undrar om det är möjligt att vara god och glad på samma gång (krävs det uppoffringar för att var god och måste man tåla att ha ovänner om man vill uppnå glädje?). Selmas språk är poetiskt och fanasifullt, eller vad sägs om denna liknelse mellan solen och kärleken?
"Solskenet är likt kärleken: vem känner inte de illgärningar han har begått, och vem kan låta bli att förlåta honom? Solskenet är likt Gösta Berling: det ger glädje åt var man, därför tiger envar med det onda det har förorsakat."
Selma vänder sig stundtals direkt till läsaren vilket lättar upp den annars något osammanhängande boken. En bok som är väl värd att läsa även på 2000-talet, jag har njutit av läsupplevelsen som förflyttade mig till 1800-talet (att jag har fått tag på en bok tryckt 1918 förstärkte upplevelsen).

Betyg 3

Tänk dig att du river ut ett antal sidor ur några turistkataloger om Värmland. Därefter gör du samma sak med ett antal sidor ur några slumpvis utvalda Harlequinromaner samt en bok om folklore och gammalt skrock. Sedan sätter du ihop alla dessa sidor på måfå tills du har fått en plågsamt lång bok.
Ungefär där anser jag att vi har "Gösta Berlings saga".
Av fjorton cd skivor var jag totalt uttråkad från och med den andra.
Olika parallella, och till stor del ointressanta, historier blandas okronologiskt med varandra.
Huvudberättelsen om titelkaraktären Gösta Berling lyckas med nöd och näppe hålla mitt intresse uppe. Men sedan har den splittrats upp och massakrerats brutalt med en uppsjö av bihistorier och karaktärer som blir mindre och mindre intressanta ju fler de blir.
Då och då får vi återstifta bekantskapen med den självgode, självömkande, självförhärligande, självtillräcklige, narcissistiska Gösta. I boken faller alla andra karaktärer för honom - män som kvinnor - och förlåter honom allt. Och jag begriper det bara inte.
Jag tycker han skulle fått ta livet av sig efter första cd skivan - precis som han ville - så skulle det blivit en rätt okej novell, i stället för en plågsamt långtråkig roman.

Att jag inte fick mycket utbyte av denna svenska klassiker lär inte ha gått någon förbi vid detta laget. Och jag försöker hitta ursäkter för Selma. Hur kan det komma sig att hon skrev denna sörja? En orsak är att det var hennes debutverk. Kanske var hon ovan. Kanske försökte hon härma den stilens romaner, men med sämre resultat. Kanske försökte hon berätta något viktigt, men förklädde det, för att hon som kvinna i dåtidens litterära värld annars inte skulle bli publicerad.
Jag tycker nämligen man kan skymta ett feministiskt ställningstagande mellan raderna. Gösta Berling och hans elva medkavaljerer framställs som ytterst löjliga emellanåt. De anser att de dyrkar och högaktar kvinnan - dock blir massor av kvinnor lidande och går hemska öden till mötes på grund av denna "dyrkan". Men hela denna feministiska ambition stjälps av att Gösta Berling in i det sista blir förlåten utan att behöva plikta för sina svinerier.
(Ja, jag avslöjar lite av slutet när jag berättar det - men jag rekommenderar er ändå inte att läsa den...)

Per Myrberg som uppläsare gjorde att jag alls kunde ta mig igenom de 14 cd skivorna. Till skillnad från själva boken gjorde han ett utmärkt jobb med att låta bli att irritera mig.

Betyg 1

många lång recensioner om denna stora bok, kan bara säga att den är vacker, sorglig och fylld av en ironisk lycka, måste läsas oavsett vilken litteraturgenre du än tillhör.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Vacker, melankolisk och rolig...

Betyg 4

Makalösa miljö- och naturbeskrivningar. Intressant och genialt upplägg. En av de bästa svenska "klassiker" jag läst.

Rekommenderas varmt för dem som tycker om vackra naturskildringar.

Betyg 5

Göst Berlings saga ger mig blandade känslor. Ibland är boken intressant och hänförande, medan den i vissa delar känns ganska tråkig och ointressant. Helhetsintetrycket blir en bok som är riktigt bra, men dock inte riktigt så bra som jag skulle kunna hoppas.

Betyg 3

skitbra!!!

Betyg 5

Gösta Berlings Saga är en av de böcker som verkligen, verkligen har berört mig. Den är intelligent, varm, romantisk, spännande, humoristisk, sorglig, den är genialisk i dess briljanta symbios mellan realism och spiritualism. Det blir aldrig tråkigt, det ÄR alltid underhållande.

Bäst är de avsnitt där brukspatronen Sintram (som är i förbund med djävulen) är med.

Med redan två tummar uppe, önskar jag hade fler tummar att vika upp.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Det tog ett tag innan jag vande mig vid författarens poetiska språk. Handlingen kändes ibland lite rörig med alla fristående berättelser och jag hade svårt att skilja alla personer och platser åt. Dock fanns det vissa "guldklimpsstycken" där man verkligen förstår varför Selma Lagerlöf fick Nobelpriset i litteratur. T.ex. var styckena där Sintram (som står i förbund med djävulen) var med mycket intressanta. Man ska inte glömma bort att det här är hennes debutroman, jag kommer absolut ge henne fler chanser.

Betyget blir en trea.

Betyg 3

Själva huvudstoryn om den karismatiske velepellen Gösta Berling kan kanske sägas vara läsvärd. Men boken innehåller mycket mer än så. Författarinnan beskriver levande människorna i en hel bygd, men när hon skriver en liten novell om varje invånare i boken – utan att detta tillför något till själva huvudstoryn, blir jag uttråkad och undrar när handlingen ska återkomma. Därtill ett överflöd av metaforer, visserligen välskrivna, men det kändes många gånger som att hon skriver metaforer för metaforernas skull. Som läsare tröttnade jag och undrade när hon skulle komma till saken. Det känns dock inte som helt bortkastad tid att ha läst den, men det är nog främst för att jag känner mig nöjd över att ha läst en bok som man ”ska” ha läst.

Betyg 2

Gösta Berlings saga var den första stora bestsellern i svensk litteratur. En okänd värmländsk småskolelärarinna vid namn Selma Lagerlöf gjorde debut vid 33 års ålder och fick senare nobelpriset för romanen. När hennes älskade Mårbacka skulle säljas fick hon idén att skriva. Hon tänkte att i hennes Värmland fanns det många karaktärer som inte var sämre än Bellmans och Runebergs diktade gestalter. Sedan hon var liten hade hon blivit matad med skrönor av sin farmor så det var bara att börja ösa i skattkistan.
Romanen börjar med orden” Äntligen stod prästen i predikstolen” och året är 1820. Den unge prästen Gösta Berling sköter inte sitt ämbete på grund av alkoholproblem och blir avsatt. Han flyr ut på vägarna och bryr sig inte det minsta om han lever eller dör. Tills han träffar på majorskan på Ekeby, hon räddar honom och tar honom med till de andra kavaljererna som hon tagit under sitt beskydd. De är en samling slarvar som lever gott på hennes bekostnad och enbart för glädjen.
Sintram är ondskans representant och med honom ingår kavaljererna ett avtal att de under ett år inte ska göra något nyttigt, bara leva i sus och dus. De jagar iväg majorskan från hennes hem och tar över makten, eftersom Sintram inbillar dem att majorskan sålt deras själar till den onde. Hans plan är att ödelägga hela bygden.
Hela den här berättelsen är som en dikt med ett underbart vackert språk och det handlar mycket om moral. Selma beskriver omgivningar och människor målande och med metaforer. Och det är det som är behållningen för mig för själva romanen är lite för mycket sidohistorier som känns lösryckta. Allt får till slut ett visst sammanhang, det är levnadsöden i Selmas älskade Värmland.
Gösta Berling är en slarver, ja kanske till och med en psykopatisk alkoholist som kvinnorna har svårt att stå mot. Han fantiserar och lovar och tror säkert på sina planer just när orden är på hans läppar, men egentligen är det bara ”fyllesnack” för han pendlar mellan fyllbult och gentleman när han känner för det och de andra kavaljererna följer i hans spår. Fast det mest handlar om Gösta Berling så tycker inte jag att man får någon djupare kännedom av honom som person, och egentligen inte av någon av karaktärerna i berättelsen. Det dolda budskapet som jag tycker mig ana är att herrarna tror sig ha makten men det är i praktiken kvinnorna som styr mycket.
Slutet ska man ju förstås inte orda om. Men så mycket kan jag säga, ”jag tror inte ett ord”.
Det jag njöt mest av i denna berättelse var hur Lagerlöf skrev och det kan vara en upplevelse i sig, för berättarglädjen bara flödar ur hennes penna. På något vis känner jag mig rikare efter denna läsupplevelse

Betyg 3

När när sommarlovet snart kommit till ända, kunde jag inte avslutat det bättre än med Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Boken skildrar ett antal kavaljerer i Ekeby i Värmland som lever ett nöjsamt liv utan några plikter, tack vare majorskan av Ekeby som upprätthåller deras tillvaro. Men när den onde, Sintram, får kavaljererna att skriva på ett kontrakt som innebär att de ska frånta ansvaret för Ekeby, är de inte långsamma med att kasta majorskan under bussen. Nöje och ansvarslöshet blir ledorden, men i vrån gömmer sig de katastrofala efterföljderna som sakta börjar ta allt större plats.

Det är trevligt att lägga undan sina bekymmer och sitt ansvar på hyllan, för att få leva ett nöjsamt liv. Men vi vet att det inte är ett hållbart sätt att leva på. En väsentlig del av livet handlar om att hålla sig levande, och då blir ansvar och försörjning en del av överlevnadsmekanismerna.

Vad hade vi ens gjort med all tid ifall vi inte hade haft arbete av något slag? Det finns givetvis nöjen. Men ett nöje är ett nöje eftersom det är kortvarigt. Vi skulle sluta uppskatta dem, eftersom de skulle bli detsamma som arbetets slentrian ifall de vore kontinuerliga. Det är ju bara att tänka på långtidsarbetslösa som ofta är deprimerade. Det är som Voltaire skrev i Candide - att man ska odla sin egen trädgård (=man ska ha något "vettigt" att göra).

En annan tanke som slog mig när jag läste boken, var hur otacksamma vi är som människor. Trots allt majorskan hade gjort för kavaljererna, var de snabba med att förråda henne. Otacksam är kanske inte det rädda ordet, men vi är väldigt snabba med att glömma att andra hjälpt oss. Har det att göra med att vi inte vill vara i underläge? Eller är vi helt enkelt otacksamma som människor?

Gösta Berlings saga är en mysig bok. Den fick mig måttligt inspirerad till att sluta titta på onödiga TV-program och istället satsa på studierna.

http://ijustdontseethepoint.wordpress.com/

Betyg 3

Gösta Berlings saga är en roman som rymmer humor och sorg. Den försupne prästen driver runt tills majorskan på Ekeby tar honom till godset där han får ingå i en grupp kavaljerer som bor där. Här återfår Gösta Berling sitt vackra utseende och åtskilliga kvinnor blir förälskade. Livet som kavaljer betyder njutning och inget arbete.

Selma Lagerlöf har skrivit en klassiker som fortfarande håller att läsa.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Jag läste den äldre versionen i sitt originalspråk vilket var ganska jobbigt. Jag hade nog tyckt om boken mer om den hade varit mer lättillgänglig i sitt språk. Det blev för högtravande och ansträngande och när historien hela tiden bytte fokus tappade jag lusten att fortsätta. Gösta hoppade från den ena kvinnan till den andra och mitt i alltihop kom ett kapitel med spökhistorier eller något annat. Halva boken orkade jag mig igenom sedan fick det vara bra. Kanske att jag kan läsa nyutgåvan istället.

Betyg 2