Jag njöt av att läsa den här romanen. För att det var så mysigt att bo i Dublin, vara ung, vacker, konstnärlig och framgångsrik. De flesta personerna var mycket snälla och vänliga. Visst fanns det bekymmer, men inte oöverkomliga. Den litterära stilen är mycket lik Maeve Binchys i hennes bästa dagar. Betyg 4 i klassen "Måbra och dröm Dig bort".

Betyg 4

En typ av "chick-litt"-bok; lättsmält, inte särskilt djuplodande men ändå lite underhållande. Ungefär som en romantisk komedi utan komiken. (Vad kallar man en sådan?)
Hade det här varit i filmformat hade den fått bottenbetyg. Har svårt att se hur man skulle få ihop ett hållbart manus av den här boken.

Storyn var tunn och ytlig (som i motsats till djup) och man visste hela tiden hur historien skulle utveckla sig, vilket jag personligen tycker är lite trist. Inga större överraskningar alltså.

Något som störde mig var det simpla språket och brist på substans i beskrivningar. Första meningen lovade mycket men sedan föll det helt platt. Högst irriterande.

En annan grej som jag fann irriterande var vissa scener där man liksom förväntades haka på huvudpersonens plötsliga känslosvall för en bifigur, vilket blev väldigt märkligt då det inte alls var upplagt för något sådant. Eller ja, man visste var författaren ville men men det passade helt enkelt inte in. Istället för att utveckla storyn så blev det istället konstiga infall som visserligen inte var förvånande men som störde läsupplevelsen.
Vidare var det några bifigurer man fick följa under en dag eller två, och ofelbart slutade deras dag i ett lyckligt slut - allt tack vare hatten de hade köpt hos huvudpersonen. Mjäkigt.

Boken får inte mer än en tvåa av mig. För lite substans och för mycket trams. En okej bok som definitivt inte fastnar.

Chick-littgenren börjar gå mig på nerverna med sina lättsamma och simpla dussinböcker som man vet slutet på bara av att läsa baksidan.
Det är som en vattnig och smaklös måltid.

Betyg 2

Jag brukar gilla må-bra böcker. Men den här kändes bara väldigt ytlig och förutsägbar.

Betyg 1