Allt beröm skulle snart ligga den här boken i fatet.För den är förvisso bra,udda,med en stark,självständig huvudperson som också representerar en minoritet i sitt hemland.Hon är på sätt och vis rotlös och kan inte riktigt identifiera sig med något av sina hemländer.Fadern är en välbärgad dansk läkare med en ny hustru i samma ålder som Smilla,modern var grönländska.
Men den upphaussades så till den grad att den för snabbt blev "omodern",barn döptes till Smilla,alla läste den och plötsligt var allt det där över eftersom,antar jag,ingen orkade med det mer.Som DaVinci-koden syndromet,med den skillnad att Fröken Smillas känsla för snö är en riktigt bra bok!Synd vad överdriven popularitet kan göra.För den förtjänar inte det ödet.Även om den inte är det mästerverk den utmålades som i mitten av nittiotalet är den bra.
Smilla är specialist på snö.Det är hennes yrke som geolog,snö.En dag faller en liten grönländsk pojke ner från ett tak i Smillas hus.Olycka,säger polisen.Men Smilla är inte övertygad av flera skäl.Blandannat var pojken paniskt rädd för höjder och skulle aldrig gått upp på taket om ingen tvingat honom.
Smilla börjar nysta i historien och en skrämmande avgrund öppnar sig.
Läs den om du inte gjort det.Den är en bra thriller med trovärdiga personskildringar,nu när hypen dött ut kan du dessutom läsa den utan andras åsikter ringandes i öronen.