Du och jag och Sam

Vi körde långt och snabbt. Luften var tung och fuktig, men fartvinden fick mig att huttra där jag satt bakom Sam. Jag slöt ögonen och lät huvudet fyllas av dånet från motorcykeln. Vi tog en kurva och motorcykeln nästan låg ner på vägen. Det var som att åka berg och dal bana, men utan den trygga förvissningen om att man skulle klara sig helskinnad. Jag försökte hålla kvar den egendomliga känslan. Så här var det när man trodde att man skulle dö. Då här måste Izzy känna det.
Men efter kurvan greps jag av en berusande sorglöshet när vi rusade vidare längs vägen. Det kändes som om vi var odödliga, Sam och jag, och jag hatade mig själv för det.

Utdrag ur boken:
-Fan också, Alison, nu får jag aldrig se sköldpaddorna.
-Det är klart du får.
-Nej, det får jag inte.
Hon kramade min hand.
-Ljug inte, Alison, inte nu. Jag är så drågad att du kan slå i mig vad som helst.
Jag tittade på Sam. Han stod kvar vid fotänden av sängen. Hans händer slöt sig hårt om sängräcket.
Nu! tänkte jag. Nu har vi chansen att berätta sanningen.
-Och inte fick jag vara försökskanin heller, fortsatte Izzy. Och jag som ville förändra världen
-Du har förändrat min värld, Izzy, sa jag.
En tår rann ner för kinden på henne.
Då så, sa hon. Det är ju alltid något.
-Det är mcyket, viskade jag.
Plötsligt märkte jag att jag också grät. Mina tårar droppade ner på hennes arm. Izzy slöt ögonen och låg tyst. Ett slag trodde jag att hon hade slocknat. Sedan slog hon mödosamt upp ögonen igen.
-Låva mig en sak, sa hon med knappt hörbar röst.
-Vad du vill, snyftade jag.
-Paris. Glöm inte.
-Jag lovar.
-Tillsammans med rätt kille, tilltalade hon och log.

Medelbetyg: 4 (1 röster)