Bergsprängardottern som exploderade

"... en rasande stark berättelse om överlevnad ... den slängigt fartfyllda prosan har en energisprudlande nerv och varje enskild scen sjuder av dramatik." Helsingborgs Dagblad
"... gör mig lealös med sin styrka." Dagens Nyheter

Det handlar om en pappa som e en hårt arbetande bergsprängare å om alkoholism - en sjukdom större än en själv. Om hur man i en alkoholistfamilj till slut beter sig galet å obegripligt. Hur man lever i skuld å skam och hur gränsen suddas ut.

Det handlar om en dotter som följer bantningstipsen i veckotidningarna men innerst inne e rasande. Om att sticka till London för att fly från sina ätstörningar å allt annat. Och hur amfetaminet blir enda utvägen för å hålla sig smal å snygg.

Det handlar om att vara 19 år å dömas till tvångsvård i Norrland av outbildade jämnåriga. Om hur motsägelsefullt, förvirrat å kostsamt samhället kan reagera när det saknas kunskap.

Å om en mamma som vägrar ge upp.

Det handlar om att överleva å lära sig att stå ut med den man e - att till slut förstå att man varit normal hela tiden

Utdrag ur boken:
Minnen från Amelias park.Parken i Zurich som var det enda som fick henne att få tillbaka livet i blicken igen. Parken där alla narkomanerna samlades. Där dom stod och sålde bomullstussar från gamla fixar på små bord redo i skedar.Där de delade ut gratis sprutor. Där dom hade suttit och skjutit var som helst. Där dom suttit levande döda och tadit sina fixar i några sista hjälplösa vener i halsen. Dit ambulansen inte orkade skynda sig, för det var bara nån narkoman som dog igen. Den parken var ett slags brinnande inferno, helvetet på jorden. Det var det enda som fick Amelia å le igen. Heroin. Det fick hennes vackra bruna ögon å glittra

Medelbetyg: 3,33 (3 röster)