Ur vulkanens mun, Helena von Zweigbergk. Norstedts Förlag 2008
”En gömmer sig och en vill inte se.”
Så inträngande och ansträngande är de ord jag vill använda för att beskriva denna relationsroman. Läsaren lämnas inte oberörd.
Paret i romanen är på glid, de har hamnat som författaren beskriver i 73 graders vinkling, det fysiska tillstånd mellan stigande och fallande. Man vet inte om man är på väg upp eller ned. Jag kan tycka att det mest är på väg ned.
Mats och Anna gör ett desperat försök att fly vardagens dispyter med att åka på semester till Sicilien, något som de egentligen inte har råd med. För barnens skull resonerar de båda två. De lyckas dessvärre inte så bra med att hålla uppe fasaden av en fungerande familj, det uppstår konflikter i det mesta som de ska göra och barnen reagerar med ängslan och ilska. Semestern blir inte vad de tänkt sig, men den blir ett avgörande. Makarna förstår när allt är drivet till sin spets att en förändring måste ske.
Verkligen en inträngande historia som mest var väldigt jobbig att läsa. Ändå kunde jag tycka om den, just för att den var så inträngande, så träffsäker och avslöjande. Helena skriver med ett drivet tempo och har lyckats så bra med att beskriva en familj i konflikt, de olika turerna. Det är berättat ur Annas synvinkel, men det gör inte att man automatiskt får sympati för henne. Det är barnen som får den mesta sympatin, det gör så ont att se vad föräldrarna utsätter dem för.
Är det verkligen ett nöje att läsa om familjekonflikter, kan man tänka? Konflikter av alla slag är en del av livet för de flesta människor och vi behöver nog se alla sidor, vi är inte perfekta, men de flesta kan bättra sig.