Byborna pratar om Sextonåriga Graces husbonde. Det sägs att han har ett förhållande med den lite äldre tjänarinnan i huset. När paret blir mördade faller misstankarna på Grace som flytt landet tillsammans med gårdens dräng. Bara ett dygn efter att Grace flytt lyckas polisen spåra paret. Drängen döms till döden, och Grace till livstidsfängelse. Fallet väcker mycket uppmärksamhet. Grace beskrivs som en beräknande och kallblodig mördare alternativt ett oskyldigt litet lamm som blivit orättvist anklagad. Det är svårt att få en distans till den vackra flickan. Detta blir Dr Simon Jordan medveten om när han skickas till fängelset för att analysera Grace psykologiskt. Grace har två sidor och varje gång Jordan börjar närma sig ett slutligt konstanterande - förändras hans syn på henne och han börjar bli förälskad....
Historien om Grace är sann. Margaret Atwood har baserat denna bok på fakta kring målet som avgjordes på 1800-talet. Det märks att författaren verkligen blivit facinerad av flickans öde. Boken är ett försök att berätta Graces historia, oberoende hennes faktiska skuld i sammanhanget. Historien påminner mig om Maj-Gull Axelssons "Den jag aldrig var" som också handlar om en kvinna som sitter fängslad för ett mord vi inte helt vet om hon är skyldig till. Men Axelssons historia har tyngd, trots sin komplexitet. "Alias Grace" är faktiskt ganska tråkig. Som ett tidsdokument kan boken möjligtvis vara av intresse, liksom för personporträtten som, alltid när Atwood skriver, är väldigt djupbottnade. Men tristessen var ändå omöjlig att undkomma. Jag kom på mig själv att kolla vilken sida jag var på, och hur många jag hade kvar - mer än en gång. Det är långt ifrån ett bra betyg, varför jag ger boken en tvåa.