Ännu en kattbok av Doris Lessing, utkommen efter hennes förra, "Katter". Den handlar om strykarkatten Rufus som beslutat sig för att flytta hem till författaren. Med list och älskvärdhet lyckas han med seg uthållighet nå sitt mål, trots de bofasta katternas motstånd. Med förståelse och ömhet betraktar hon processen, i beundran av hans begåvade strategi. Men hans kärlek vinner hon inte. Den har han en gång för alla skänkt en okänd person, troligen sin före detta ägare. Doris Lessing avslutar boken med en mening jag aldrig kunnat glömma och som uttrycker en djup sanning (se under "utdrag ur boken"):