David Batra är mycket tydlig i inledningen till sin bok att han inte har några direkta tankar bakom boken och att han egentligen inte kan skriva. Men eftersom han dummat sig i tv frågade ett bokförlag om han inte kunde skriva en bok åt dom - och bekräftelsekåt som han är kunde han inte bara säga nej.

Efter en genomläsning av boken får jag konstatera att herr Batra är lite väl hård mot sig själv. För det han till slut knåpade ihop var ett tidsdokument över det Svenska missnöjets historia de senaste 50 åren. Genom att saxa ur insändarspalter från det senaste halvseklets svenska press, har Batra både uttalat och outtalat gjort en pricksäker kommentar till svenskarnas fördomsfulla, inskränkta, nyanslösa, insiktslösa och stundvis helt befängda tyckande och tänkande. Som exempel lyfter han utan egen kommentar fram två risande insändare angående Expedition Robinsson. Den första är från tiden då fenomenet var nytt och risades för sina förnedrande och människonedvärderande kvalitéer. Den andra insändaren är daterad några år senare när samma program harvat i kanalutbudet ett bra tag. Då handlade kritiken om att Expedition Robinsson var tam familjeunderhållning som bara upptar tv-rutan från mer spännande alternativ.

Idén bakom boken är lysande och är skapligt genomförd. Men hade Batra verkligen haft en tanke bakom och varit mer genomtänkt, i stället för bara putslustigt standupig, hade den kunnat vara väldigt mycket bättre. En jämn trea för god idé och tilltalande ödmjukhet är boken utan tvekan värd.

David Bartram läser själv in sin bok - och som erfaren standupare har han god koll på hur han ska framföra sin text. Det finns inget att anmärka på där. Och han har tagit hjälp av kompetent folk som läser upp de olika insändarna på trovärdigt indignerat och torrt sätt.
// Vän av ordningen

Betyg 3

Lustigkurren David Batra har i "Vän av ordning" med hjälp av goda vänner letat fram, klippt ut och kommenterat synpunkter från den okända allmänhet som gömmer sig bakom arga insändare, tvättstugelappar och andra allehanda klagomål. Rolig idé som dock brister i utförande. Vad jag framförallt stör mig på är författarens outtalde tes om att den tysta och anonyma klagan är en typisk svensk företeelse – vilket det förstås inte är. Förklaringen till all publikt anonym ilska är nog inte så mycket att svensken är gnällig och feg. Jag tror snarare att det har att göra med vår fina tradition av press- och yttrandefrihet. Min största invändning mot boken har dock att göra med att den gör sig lustig på andras bekostnad. Tagna ur sina sammanhang framstår flertalet notiser och insändare lustiga och närmast dumma, men bakom varje affekterad yttring ligger sannolikt något i grunden betydelsefullt och för den enskilde skribenten angeläget. De få skratt som boken gav upphov till fastnade därför i halsen tämligen omgående. Nej, det här är varken särskilt roande eller oroande. Sorry!

Batras kommentarer är ömsom insinuanta, ömsom träffsäkra. Dock tycker jag att kritiken, komiken och försöken till analys är tämligen grundbottnade – särskilt vid beaktande att Batra själv sällar sig i skaran av klagande. På ett sätt vinner dock Batra över alla ilskna eller kritiska recensenter (som jagsjälv): vi vill ju också bara klaga!

Betyg 2

Vän av ordning är en bok där David valt att sätta in en massa insändare från tidningarna. Vissa är roliga och andra blir man bara förvånad över hur folk orkar med att gnälla :-)
Men lättläst är den. Inte speciellt jätte rolig direkt men okey i alla fall.

Betyg 2