I drygt 10 år har livsstilscoachen och författaren Mia Törnblom föreläst om självkänsla utifrån sin egen historia som före detta heroinist och kriminell.
2005 utkom hon med sin första bok "Självkänsla nu" som gav sådant gensvar - med önskemål om uppföljning - att hon till slut föll till föga, trots att hon lovat sig att det skulle bli en engångsföreteelse att skriva en bok.
"Mera självkänsla" är en fördjupning och förtydling av första boken, där läsarnas önskemål har fått styra innehållet. Mia tar upp mail som hon fått tillsänt sig och svaren hon givit på dessa. Hon använde även de tankar och metoder hon presenterade i första boken och aplicerar dem på konkreta sammanhang som självkänslans betydelse i relationer, i föräldrarskapet och i arbetslivet.

"Mera självkänsla" är uppenbart en nödvändig bok, då den skrivits av en motvillig författare på allmän begäran. Dock känns den lite tunn. Den kan inte stå helt för sig själv varför Mia har en sammanfattning av tankar och metoder från första boken med. Jag har varit kluven till denna bok då den tillför en del nytt, men i det stora hela bara är upprepningar. Bättre hade varit att göra en reviderad och förlängd upplaga av den första boken - så som man gör med många fackböcker när författaren vill lägga till och komplettera i samband med nya upplagor. Den perfekta Mia Törnblomvolymen hade varit en sammanredigering av alla hennes tre böcker som på olika sätt belyser varandra på ett kompletterande sätt.

Precis som med sin första bok läser Mia även själv in denna bok och har uppenbarligen övat sedan förra gången. De märkliga uttal hon då hade, troligen som resultat av vad hon själv trodde var dyslexi, är i stort sett borta. Inläsningen är jämn och behaglig, utan att patoset och innerligheten från förra boken försvunnit. Så på detta har jag inte längre något att anmärka.
Dock störde jag mig på de två inläsare hon plockat in att läsa de brev som citerades. Både den manliga och kvinnliga inläsaren hade nasala och enerverande röster med utpräglad Stockholmsdialekt. Först trodde jag att det var personerna som skrivit brevet som läste själva, vilket hade varit acceptabelt, men när samma stockholmsgnälliga röster återkom gång på gång blev det bara konstigt varför Mia inte valt att använda erfarna inläsare på de ställen hon valde att inte läsa själv.

Betyg 3