Jag tyckte att det var intressant att som kvinna, krypa in i huvudet på en man och se med huvudkaraktärens ögon. Jag tyckte också om textens rytm.
Huvudkaraktären Nicke blir utkastat av sin fru efter att han varit otrogen. Han är "Skurken" i dramat av naturliga skäl men själv ser han mest sig själv som ett offer. Som läsare känner jag ingen större empati för honom, vilket man kanske borde för en huvudkaraktär. Kanske sviker Pernilla Glasers författarskap lite där. Dock kan jag nästan roas med jämna mellanrum av huvudkaraktärens oförmåga att se att han har sig själv allt skylla för att allt går åt skogen.
Titeln får ett minus för fantasilösheten.
En ok bok, varken jättedålig eller extremt bra. Det bästa var som jag nämnde ovan, rytmen i författarens skrivsätt.