Recension om Mörkrädd av Andreas Roman
Andreas Roman är född och bor i Göteborg. Han arbetar som författare och tevespeldesigner. Andreas Roman debuterade som författare 1998 med Drakväktartriologin – Drakväktaren 1998 – Dräparen 1998 och Demonen 1999.
Mörkrädd är hans sjunde roman.
Handling: David är i 30-årsåldern och sjukligt mörkrädd. När han var 9 år blev han skrämd ute i mörkret av några jämnåriga kamrater. Vad som egentligen hände får man inte riktigt grepp om.
Nu är David vuxen men hans sjukliga rädsla för mörkret finns kvar. För att inte behöva vara hemma på kvällarna tillbringar David ofta sin tid på krogen, där han också stannar kvar sist. Det händer till och med att han tar hem prostituerade för att inte behöva vara ensam. Detta är ett stort problem för David. En av de prostituerade ger honom ett telefonnummer till en terapeut som kanske kan hjälpa honom.
David bilar upp till Norrland för att i terapisyfte bo i en liten stuga mitt i skogen. Han tar med sig sin älskade katt Trassel. Davids föräldrar som alltid har funnits som stöd för honom, dog i en bilolycka för två år sedan. Sin syster Anna har han bara sporadisk kontakt med och då genom telefon.
I närheten av stugan finns ett hotell och David blir bekant med Nina som jobbar där. De dras till varandra, men Nina försöker motverka det – för hon vill inte att någon ska vara beroende av henne. Hon vill kunna resa runt i världen när hon känner för det.
Att det är otäckt att bo i den lilla stugan i skogen råder det ingen tvekan om. När mörkret lagt sig hörs det ljud och skuggor speglar sig mot fönstren. David intalar sig att det är råddjur och älgar som låter och grenar som slår mot fönstren. För att dämpa sin rädsla dricker han mycket alkohol. När han är berusad känner han sig inte lika rädd.
Spänningen stegras i slutet och ibland känns händelserna onaturliga. Slutet är väldigt oväntat. Man undrar: är Davids rädsla på riktigt, är det en fiktion eller är det något övernaturligt. Detta är något man själv får fundera över.
Vad jag tyckte: Jag vill kalla boken: ”en oerhört spännande psykologisk skräckroman”. Andreas Roman beskriver Davids rädsla på ett naturtroget sätt. Jag drogs in i hans rädsla och känslor ganska omgående. Jag tyckte så synd om David när han skulle tillbringa sin tid i den lilla stugan i skogen. Jag hoppades att det skulle sluta lyckligt in i det sista, att David skulle bli av med sin mörkrädsla. Men skräcken och spänningen stegrades hela tiden och jag hade först svårt att acceptera slutet som inte gav svar på alla frågor. Jag vände blad flera gånger för att jag ville att texten skulle fortsätta. Men tyvärr, den var slut och hur var det egentligen? Var det en riktig rädsla, en dröm eller var David psykisk sjuk och det som hände kanske han orsakade själv? Vem vet? Den var otroligt spännande och verkligen läsvärd. Kanske inte den bästa kvällslektyren om man som David är MÖRKRÄDD.
Betyg 4/5 Kristina Simar lektör/bokrecensent