Sista delen i New York-trilogin, och jag är lite besviken. Ganska mycket, faktiskt, ju mer jag tänker på det.

Tröttnade Auster och hafsade ihop "Det låsta rummets" sista tredjedel? Det är inte så att jag alls inte förstår verkets storhet, men jag kan inte låta bli att tänka på hur hafsigt och slafsigt och lite tråkigt det känns att läsa om Xs efterforkningar i ett intetsägande berättarröstspråk och jag kan inte låta bli att tänka på hur mästerligt detta hade kunnat beskrivits av en språklig mästare som Umberto Eco eller Italo Calvino.

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva min besvikelse... Under tiden jag läste, kände jag att jag nästan njöt, men att något viktigt hela tiden fattades. Kanske en duglig beskrivning.

Betyg 3

Ännu en "spännande" bok av Auster. Jag blir helt fscinerad av hans sätt att berätta och på hans språk. Man "flyter" genom boken. Det är en nästan klaustrofobisk känsla. Som att sitta i "ett låst rum"!

Betyg 4