Det här är inte en av Majgull Axelssons bästa böcker, men den är ändå väldigt bra, gripande och läsvärd. Personporträtten är trovärdiga och det känns verkligen som att man lär känna familjen som boken handlar om. Det är många gånger en tragisk och mörk berättelse, men ibland glimtar ljuset och värmen igenom.

Betyg 4

Det är en mycket bra bok, men inte lika magisk som Majgulls tidigare böcker som tex Slumpvandringen, Aprilhäxan etc.

Betyg 4

De är enäggstvillingar, mycket söta och väldigt populära. Alla vet vilka dom är - men få vet vilka flickorna är bakom tvillingidentiteten. Tvillingarna tyr sig till varandra, då deras far är på sanatorium för behandling mot tuberkulos från tid till annan. När flickorna blir lite större tvingas familjen flytta från sin stora våning i Göteborg till en mindre lägenhet i Landskrona. Fadern har friskförklarats och familjen börjar gå varandra på nerverna i den lilla lägenheten. Så präglar livet tvillingarna att bli väldigt olika varandra och avsky varandras drag. Inez blir skygg och inåtvänd medan hennes syster Elsie blir utåtagerande. Det straffar sig, visar det sig, när en äldre pojkvän våldtar henne. Resultatet blir ett gossebarn som får heta Björn. Av naturliga skäl har Elsie svårt att knyta an till barnet som är en frukt av något ondskefullt. Därför går hon till sjöss och låter sin syster ta hand om Björn. Inez älskar barnet med en skrämmande intensitet. Kanske ser hon honom som en förlänging av tvillingsystern som hon nu, en gång för alla, har förlorat? När hon gifter sig med Börje gör hon det för att Björn ska få en far, och när hon och Börje skaffar ett eget barn, Susanne, är det för att Björn ska få ett syskon. Hon lever för Björn och ignorerar sin egen, biologiska dotter. Susanne hamnar därför redan från början i Björns skugga. Värre blir det när Björn under gymnasieåren slår igenom som popstjärna och flickidol.

Man kan med fog fråga om inte intrigen i "Is och vatten, Vatten och is" är lite övermäktig - för mycket av det goda. För det är den. Allt i denna historia är så tröttsamt storslaget. Huvudpersonerna som är fler än sex får alla sin beskärda del av rampljuset, men ingen är särskilt intressant. Historien är spretig och Axelsson hoppar fram och tillbaka i tiden. Jag brukar uppskatta detta då jag vet att hon syr ihop historien bra mot slutet. Men så inte i denna bok. Jag blev inte klok på vem som var berättaren, vilken tidsepok som hon såg tillbaka på och varför. Just det där sista "Varför" var orsaken till den värsta tristessen. Jag fattade inte poängen med denna historia. Beskrivningarna av Björns liv som popstjärna var som taget ur Terry Pratchetts satiriska bok "Soul music". Men Pratchett ironiserade och det gör uppenbarligen inte Maj-Gull Axelsson. Därför blir de psykologiska bitarna med halv thysteriska tonårstjejer som river hål i stackars Björn ganska pinsamma. Själva kulmen i historien där Björn försvinner efter en misslyckad spelning beskrivs så melodramatiskt att det kunde platsa i vilken tv-såpa som helst. Axelsson brukar vara mycket bättre än så här. Med denna berättelse har hon uppenbarligen tagit sig vatten (eller is - eller vatten) överhuvudet. Boken var en stor besvikelse.

Därmed inte sagt att "Is och vatten, Vatten och is" är en dålig bok. Axelsson har inte förlorat sin förmåga att beskriva stämningar, panikartade reaktioner och ångest. Men jag jämför heller inte Maj-Gull Axelsson med hennes bleka kopior (typ Carina Rydberg, Marie Hermansson eller John A Lindqvist). Jag jämför denna bok med Axelssons tidigare böcker och i det sammanhanget är den en ren banalitet. Den får en tvåa i betyg.

Betyg 2

En mycket ojämn berättelse, stundom fängslande, stundom bara bla bla. Vi är i nutid ombord på ett forskningsfartyg i Arktis med huvudpersonerna Susanne och Anders, men också i Landskrona på 60-talet med huvudpersonerna Inez, Björn och Susanne. Det finns en fråga Vad hände Björn Hallgren? Det blir för rörigt. Vem är huvudperson i handlingen? Berättelsen spretar åt olika håll och handlar inte särskilt mycket om tvillingrelationen. Jag har funderat länge och ger inte romanen godkänt. Känns som slöseri med min tid. Eftersmaken är just den.

Betyg 2

Äntligen har jag kommit igenom boken! Det var jobbigt! Förstår inte att denna bok kan vara skriven av författaren till Aprilhäxan - som är en fantastisk bok. Huvudpersonerna i boken känns inte äkta, de är tillyxade i någon slags övertydlighet. Därför känner man ingen empati med dem, vilket man borde. Flera ovidkommande bihändelser vävs in i handlingen utan att de tillför något. Ordet 'popstjärna känns malplacerat varje gång det används. Händelseförloppet känns spretigt. Språket känns platt för det mesta, blixtrar till på ett fåtal ställen.

Betyg 1

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Detta var en av Axelssons bättre böcker. Bra intrig, inte så rörig, utmärkt persongalleri m.m. Axelsson är en författarinna som kan använda orden som redskap, vilket tyvärr inte är alla författare förunnat.

Jag hade gärna gett boken högsta betyg om det inte vore för att jag trots allt saknade lite mer knorr på slutet och för att en stor fråga rörande vad som hade hänt en av huvudpersonerna inte reddes ut. Det lämnade mig negativt snopen.

Betyg 4

Inez och Elsie blir tidigt faderlösa och växer upp i Landskrona. De, som alltid varit som en gemensam hemlighet, glider alltmer isär under tonåren, och när Elsie blir med barn är brytningen ett faktum. Elsie föder en son, Björn, och ger sig ut till sjöss. Inez blir kvar hemma, föder dottern Susanne och tar också hand om Björn. När Björn växer upp blir han popstjärna, eftertraktad och ensam. Och precis som Inez lever i skuggan av sin syster Elsie, lever hennes dotter Susanne i skuggan av sin berömde kusin. Tills något händer. Något som förändrar allt.

Romanens nu är en urladdning av alla de konflikter som grott kring systrarna och deras barn.
Susanne, som blivit deckarförfattare, är gäst på ett polarforskningsfartyg, och upplever på denna instängda yta ett hot som skulle ha kunnat utspela sig i en av hennes egna böcker, från någon som verkar hata henne och hennes kusin Björn lika mycket. Hoten dyker upp regelbundet och anonymt.

Is och vatten, vatten och is är en roman om en föräldralöshet som går i arv och om hur den som står allra närmast kan bli den mest främmande.

Majgull Axelsson har skrivit många mästerverk, men det är just Is och vatten, vatten och is som är min absoluta favorit. En stark engagerande roman om att vara utstött och ickeälskad, blandat med en stor portion spänning och drömmande.
Det här är en mycket vacker och djup roman som jag läst och lyssnat på flera gånger om, och den håller verkligen. Uppläsaren Gunnel Fred med sin vackra melodramatiska stämma är dessutom helt oslagbar enligt mig. Fantastiskt bra uppläsning!
Kan varmt rekommenderas av mig! En mycket stark 5:a!

Betyg 5