Jan Berglin - som på senare år har ett nära samarbete med sin fru Maria när han skapar sina alster - har en förmåga som få andra att sätta fingret precis i ögat på Sverige och det moderna samhället. Som att Sverige självklart skulle vinna melodifestivalen om vi bröt upp monarkin Sverige i små republiker där alla röstade på Kicki Danielsson, eller att man kan uppnå sina dagliga 7000 steg om man smyger ner sin stegräknare i arbetskamratens rockficka.
I "Berglins tolva" fortsätter Jan och Maria att träffsäkert visa upp vårt Sverige, ofta med hjälp av litterära citat och små gubbar med muminstora näsor. Dock når denna tolfte samling av paret Berglins samlade teckningar inte upp till samma nivå som de brukar. Boken innehöll inget direkt överraskande gapskratt, utan nådde blott till en lång kedja av småfnitter och igenkännande leende. Dock erkänner jag mig bortskämd vad det gäller Berglins förmåga att få mig att skratta - så betyget blir ändå högt.